uppfortsomfan

Nej det blir inte bättre. Tantbesöket var välbehövligt men dränerande. Långt att åka och väder som kunde fått vem som helst att bli deprimerad. Lätt regn och tvärgrått. Fuktigt och totalt livsglädjedödande. Jag ångrar inte att jag åkt för att ungås där är underbart. Finaste tanten gör mycket gott i min själ. Däremot är jag helt slut och mår uselt. Verkligen. Samtal igår igen och jag var som en hög överkokt spaghetti ungefär. Han undrade om jag var deprimerad. Inte fan vet jag men risken finns. Inget är kul, aptiten är borta och jag vill bara ligga och glo. Fast det får jag inte för mig själv. Full fart hela tiden. Av någon anledning. Tror att jag inte orkar stanna och må dåligt, det gör för ont. Men å andra sidan, det gör ont redan nu. Att leva gör ont.

Nu, packa sista i bilen för nästa resa. Sognefjorden. Hoppas på lite uppehåll så vi kan klättra något alls.