Home sweet home? (eller i hemmets lugn kommer tankarna igen)
Ganska ovettig faktiskt. Sådär som det brukar. Jag sluter ögonen och ser bara självskador, jag slappnar av och tankarna som kommer över mig handlar om hur när och var. Jag orkar inte med det. Jag måste slåss och slåss och sedan slåss lite till. Varenda dag och jämt och hela tiden. Så fort jag slappnar av och släpper ner försvarsmuren så attackeras jag av arga bitska vidriga tankar. Det vore så mycket lättare att bara släppa in dom och leva med dom. Fast det går ju över ganska fort och övergår i annan misär.
Det tar mindre kraft att bara viljelöst följa idiotin som härjar. Men det blir mindre liv att leva, det vet jag. Det känns bara som jag blir helt utbränd av att försöka leva och slå ner idiotin.
Både norge och gotland var förhållandevis bra dock. Jag har förträngt och ansträngt mig och skjutit undan självskadetankar och ätit ok. Och tänkt på hur fet jag är en miljon gånger varje dag. Men bortsett från det har jag gjort bra saker i fint väder på fina ställen med fina människor.
Tack för din kommentar. Ja, det känns mest bra med flytt och skola, är ju väldigt glad att jag kom in på utbildningen. Sen är det nervöst med allt nytt såklart.
Mm, försöker också göra annat när jag äter. Och äta typ samma mat hela tiden, som känns lättast. Det viktigaste är att jag äter just nu, inte vad. Men usch, det är verkligen svårt, och jag blir helt trött när jag nu äntligen kommit vidare från anorexin, så kommer det andra problem som också handlar om mat. Det löser sig kanske när allt lugnar ner sig med flytt också, tror att en del av det är stress och oro.
Låter fint med Gotland och Norge. Sen går det ju aldrig att komma bort från sig själv, men ibland kan man göra saker ändå och få ut nåt bra av dem, även om det jobbiga finns samtidigt.
Och ja, det tar sjukt mycket energi att slåss.
Hemma blir allt alltid värre, där sitter tankarna i väggarna och de är svåra att stå emot. Här vågar jag släppa lite på min kontroll och lite på att min vän hjälper mig, vilket hon gör. Fast jag tror inte hon förstår hur mina tankar fungerar, undra om någon som inte sitter i samma sits kan det.
Tänker på dig!
