uppfortsomfan

Idag vill jag inte.

Det gick uselt att klättra och jag avskyr att alltid, alltid vara sämre än alla andra. Jag hatar att jag är där, att jag ens kan tillåta mig att befinna mig där. Att försöka är bara att misslyckas om och om igen. Jag är less på det.

Jag har varit tjockare än tjockast idag och allt jag ätit har varit plågsamt och att se mig är vidrigt. Jag har min kropp, jag hatar hormoner som gör att jag svullnar. Kvinnokroppen är fasen inte användbar eller praktiskt för något annat än möjligen föda barn. Vilket jag inte vill.

Jag har ångest, ångest, ångest och huvudet fullt med destruktiva lösningar.

Gräver ner mig, åker till landet med mor och far till på lördag kväll.