uppfortsomfan

Jag tittar på bilder, läser texter. På och om folk som lever, som andas försommar och lycka. Solnedgångar, dimmiga morgnar och skratt. Jag rycks med, tycker det ser vacker ut, tycker det låter härligt. Lite avundsjuk, lite inspirerad. Lite fascinerad. Jag tänker att det vore väl härligt med allt det där. Sen fastnar jag. Jag kommer ändå inte tycka att det är sådär fint. Jag kommer vara rastlös, nedslagen och tungsint. Det kommer inte vara så fint som det är.

Jag har glömt bort hur man gör när man lever.