uppfortsomfan

Det här med att uppdatera sin blogg är inte lätt när datorerna inte samarbetar med en. Den stationära gamla trotjänaren sa upp sig i förra veckan. Eller snarare kontakten med nätet. Lättlöst egentligen men jag måste inhandla en pryl och därmed är det uppskjutet på obestämd framtid eftersom jag är välkänd för att aldrig få tummen ur när det gäller så tråkiga saker. Med andra ord är jag hänvisad till en laptop som numera besitter visst antikvärde. Den fungerar som den vill. Det trådlösa nätverket kastar ibland ut mig, eller om det är datorn som kastar ut nätverket, det är aningen oklart. Och framförallt, jag har svårt att markera rutorna på blogg.se så jag kan logga in. Därav radiotystnad från mitt hörn av världen.

Senaste dagarna har ägnats åt promenader och träning mest. Det har varit sol. Ganska skönt att vara ute. Handlat klätterprylar som var hutlöst dyra. Köpt nya skor. Igår faktiskt. Jag älskar dom. Kanske inte färgen även om det kunde varit värre. Vad är det för någon grej att alltid göra dammodellerna i fjollfärger och herrmodellerna i någon tjusig stark lit emörkare färg? Jaja.. den här kallades ju så tjusigt för carribean sea blue så det får väl duga. Turkos säger man väl på svenska. Hur som helst så är det inte färgen som är det bra med dom här skorna. Det är ett par skor som är som fivefingers (vantskorna som ser helt galna ut) fast med ett fack för alla tår som normala skor. Det vill säga att skorna är gjorda med någon typ av barfotakänslatanke. Man ska gå som vi är tänka att gå. Mer barfotaaktigt. Jag har använt dom idag och upptäck några saker. Framförallt är det bland dom skönaste skor jag ägt. Sen tyckte jag mig känna att jag gick med bättre hållning. Detta bekräftades av Jonathan. Det kändes inte alls ansträngt att gå rakt och stolt. Det gjorde inte ont, jag behövde inte tänka för att göra det. Nästa häftiga upptäckt var att jag som alltid gått ganska ordentligt innåt med vänsterfoten och därmed skavt sönder i stort sett alla mina skor frampå tån på vänsterfoten och strax bakom tån på högerfoten där skorna slits mot varandra hade känslan av att jag gick rakare. Även det bekräftades av sjukgymnastens kunniga blick. Inte helt rakt men betydligt rakare. I'm in love.

Övriga händelser är tillexempel att min samtalskontakt lovade att bjuda mig på tårta när jag fyllt år om jag från mitt håll kunde lova att jag åt upp det jag fick. Jag har läst en sjukt obehagligt bok och kunde inte somna igår för jag mådde så dåligt av den. Jag har haft ångest, precis som vanligt. Jag har tappat ett par kilo sedan i julas och är glad över att jag inte längre är sådär äckligt nära den där förhatliga vikten jag var uppe i när jag medicinerades. Jag avskyr att ha mens och blir inte gladare när eländet beslutar sig för att bli en vecka tidig.

Det är vad mitt liv har att erbjuda. På ett ungefär.