Tick tack...

Tiden går och jag är fortfarande jag. Typ så.

Jag hatar fortfarande min kropp. Jag hatar mig själv för att jag äter massor. Jag avskyr att min kropp är fel. Antingen så äter jag tillräckligt (eller mer) och borde bli starkare för jag tränar mycket eller så äter jag för lite och borde gå ner i vikt, eftersom jag tränar mycket. Vet ni vad. Inget av det händer. Jag går bara upp i vikt utan att bygga en enda muskel. Allt jag äter sätter sig på låren och magen. Och nej, det är inte bara en illussion sprungen ur en ätstörd hjärna. Jag har både våg, måttband och gör styrketester.

Varför kan inte min kropp bara fungera som en vanlig kropp för? Någon enda gång. Hur i hela helvete ska jag kunna hålla motivationen att äta uppe när allt som någonsin sagts från vårdens håll för att hålla hoppet uppe inte stämmer för mig? Hur ska jag orka äta och kämpa när alla runtomkring mig är smala?

Jag vill bara kunna ha mina kläder.

Kommentarer
Postat av: [kampen tillbaka]

sv; avundsjuka är bara förnamnet.

jag hatar denna sjukdomen som får

oss att bli totalfucked up.

Men Hanna. även fast du inte tror på det jag säger så ÄR DU JÄVLIGT VACKER!!! jag hoppas att du en dag kan se det och förstå att du är bra som du är.

2012-05-23 @ 21:14:29
URL: http://mergimebytyqi.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0