uppfortsomfan

Efter att ha tittat lite hur mycket energi jag får i mig per dag så kan jag konstatera att jag har en kropp som inte kan finna lagom. Jag äter lite mindre nu än jag gjort tidigare men inte så att det är någon extremsvält eller så. Faktum är att rätt många människor äter ungefär som jag. Problemet är då att om jag äter mer, vilket jag har gjort i sammanhängande längre perioder (alltså inte en vecka) så går jag upp ännu mer än jag gör nu när jag kanske ligger aningen under vad som rekomenderas. Inte mer aningen än vad som kan vara individuella skillnader egentligen. Varför kan min kropp inte hitta en balans i något. Varför ger för lite viktuppgång, liksom för mycket och lagom verkar inte existera. Det skiljer inte mycket mellan för lite och för mycket. Knappt så det får plats ett teoretiskt lagom där emellan. Ett lagom i praktiken är ännu svårare. Jag har alltså förstört min kropp på en omgång med ordentlig svält. Jag har inte bantat och haft mig annars. För två år sedan var jag i läget att jag inte åt praktiskt taget alls. Sedan dess har jag inte haft någon förbränning. Detta trots att jag under merparten av tiden senaste två åren absolut ätit tillräckligt enligt alla friska mått. Jag hatar mig för att jag förstört mig. Hatar att jag knappt kan äta mig mätt utan att gå upp i vikt. Att jag inte kan äta godis eller någon bulle utan att ta bort mat för annars blir det för mycket. Hatar hur min kropp inte fungerar.

 

 

Igår var ingen höjdardag. Började med att åka och klättra och det var väl trevligt. Kände mig lite seg men ändå rätt okej. Efter det väntade lunch med en vän och hennes hund på ett hundcafe. Vilket var lite för jobbigt för jag klarade inte av att välja något annat än sallad, klarade inte av att äta något fika trots att hon åt hallonpaj efter lunchen. Sedan tog vi en promenad, stod och frös en stund i en rastgård. Därefter mötte jag upp Jonathan och hans mamma för att fika. Inte heller där lyckades jag. Drack te och tittade på när dom åt världens godaste bulle. Det gick bara inte. Totallåsning i huvudet. Det blir värre nu. Försöker äta mer protein för det gör mig mättare längre. Vågar inte äta sådant som är sött och gott. Har konstant ångest för allt och då menar jag allt jag stoppar i mig. Utom möjligen en del grönsaker och te. Men, det går inte att leva på broccoli och råa champinjoner hur gott det än må vara.

 

Har börjat märka av det lite på träningen också. Inte alls mycket men jag blir tröttare efteråt. Jag orkar inte med att det blir så. Jag vet att det är mitt eget fel. Jag får skylla mig själv. Men jag blir så ledsen för att jag är sjuk. Jag vill egentligen inte alls bryta ner dom muskler jag byggt upp. Jag står bara inte ut med ångesten över att äta, eller min kropps oförmåga att förbränna.