uppfortsomfan -

Ångestframkallande telefonsamtal

Igår när jag var nästan framme vid klätterhallen ringde telefonen. Jag var skeptisk eftersom det var ett udda nummer men valde att svara ändå. Mycket riktigt, det var något obehagligt. Försäkringskassan. Som vanligt när dom ringer så håller jag på att skita på mig och får omedelbart ångestpåslag. Härlig myndighet som har möjligthet att framkalla sådana känslor bara genom att höra av sig. Tyder på att jag har bra erfarenheter därifrån? Det räcker alltså med att någon ringer och presenterar sig som handläggare på fk för att jag ska bli övertygad om att dom drar in mina pengar, att jag fyllt i fel någonstans eller att jag med omedelbar verkan ska in i "sorteraskruvverksamhet" för att vara underhållen.

Nu var det inget av mina katastrofscenarier som var orsaken till att hon ringde upp utan att hon ville presentera ett nytt projekt dom ska starta. UMiA heter det. Det är riktat till sådana som mig, ungdomar mellan 19 och 29 med aktivitetsersättning, dom flesta av oss med psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Med andra ord första gången jag erbjuds någon form av verksamhet som inte i första hand är riktat till schizofrenipatienter på 45+. Det låter ju bra. Vettigt i alla fall. Men jag fick svårt att andas så fort hon började prata om det. Jag såg genast berget av krav som hotade att hoppa över mig. Jag såg mina tidigare misslyckanden i försök med arbetsträning och sysselsättning. Jag såg det här jobbiga i att behöva fatta telefonen och ringa och säga att jag uteblir för jag mår dåligt. Det kändes som om hon ringde och sa att du är inte sjuk nog längre. Upp och rör på fläsket för fan. Jag blev livrädd för att det ska vara något där allt ligger på en lämplig nivå för människor med ett iq strax under strumpkanten, typ som hunddagiset jag var utskickad på i vintras. 10 personer på tre hundar...

Men framförallt var det nog det faktum att det kom helt oanonserat från ingenstans. Det var en möjlighet som toalrubbade all trygghet och rutin jag har. Jag har varken sagt ja eller nej för övrigt. Jag behöver lång tid på mig att förbereda mig på eventuella förändringar och det här var så mycket information och nytt på en gång att jag bara slog bakut med allt jag hade. (Ja aspergerutredningen ÄR på gång=P). Det andra problemet var att hon inte kunde säga VAD det kunde tänkas vara för aktiviteter, föreläsningar och praktikplatser. Jag (aaaaaaspergerdrag) blir helt, jag vet inte hur jag ska uttrycka det, förvirrad? Nej, jag får inte grepp om det alls om jag inte får extremtkonkret information. När hon började babbla om kanske lite grupp, lite anpassat efter vem man är, kanske en föreläsning eller museebesök så blev jag smått panisk. Vad!? ville jag skrika, vad är det som ni kan erbjuda. Sluta vara så förbannat luddig. Jag är förbaskat intelligent men jag kan inte hantera sånt. Jag får inget att ta på, det blir inte på riktigt. Jag kan inte fatta beslut baserat på det, jag behöver svart på vitt vad som finns för att kunna överväga. Det går inte riktigt att förklara frustrationen jag känner när saker läggs fram på det sättet. Det är som när olika människor inom vården frågar mig vad jag vill ha för hjälp. Jag vet inte, jag kan inte begära eller fråga efter något om jag inte har tydliga alternativ. För mig blev hela alltet bara kaos och skrämmande när det var så otydligt.

Sedan den sista skrämmande punkten. Det faktum att jag senaste veckorna varit närmare lpt än rehab. Jag känner mig helt enkelt sjuk. Ganska mycket sjuk och att hamna i en tillvaro med påtvingad samvaro med folk som jag har typ.. sjukdom.. gemensamt med känns faktiskt inte lockande. Pressen i en praktikplats känns överväldigande. Oavsett hur lite krav det skulle finnas från omgivningen så har jag krav på mig själv. Rediga jäkla krav. Så fort jag hamnar i situationer där jag bör prestera så ser jag till att göra det om det så tar livet av mig.

Hon skulle i alla fall skicka ut information och ringa mig i nästa vecka. Jag mådde dåligt hela dagen efter det och det sitter i än.

2012-09-21 @ 13:14:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Maja

För att utmana dig själv borde du ju första acceptera det hon erbjöd dig, vet att det kan vara svårt, men det kan ju vara en bra grej i längden? <3
Kram <3

2012-09-21 @ 14:18:46
URL: http://cuilenya.blogg.se

Postat av: vonskareng

åh guuud jag förstår verkligen hur du känner! haha, dagens samhälle kan VERKLIGEN ge en PAAANIK ibland.ofta. tänker då främst på oss som lever på tex aktivitetsersättning.. alla dessa aktiviteter o kurser.. som tur är jag sluppit undan allt sånt sen ett tag tillbaka, tack o lov för det. och så ska allt var så jäkla oklart hela tiden... nää. vill bli sjukskriven.nu. och sedan börja plugga. punkt.. men det blir BRA ska du se! andas,andas, vänta o se! kram!

2012-09-22 @ 20:57:24
URL: http://www.vonskareng.blogg.se

Postat av: Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Jag skulle inte ens kunna ta ett sådant samtal, förstår din ångest där. hua.

Hoppas detta kan vara något för dig, utan att du får massa krav och sådant på dig.
kram

2012-09-22 @ 21:11:35
URL: http://patriciac.blogg.se

Postat av: Elin

Förstår hur du menar. Jag var precis likadan när jag skulle börja där jag är nu. Tack och lov fick jag väla dagar och pass själv, dels så att jag får göra aktiviteter och uppgifter so jagvet att jag gör bra, dels också att jag får välja dagar då risken att jag mår bättre är större än andra dagar. Typ om måndagar och onsdagar är riktiga pissdagar för mig normalt.

Men kanske du faktiskt inte är redo för praktikplats eller någon planerad aktivitet? Har inte din läkare något att säga till om där, eller ja, kontaktperson blir det väl, som har mest koll på hur du funkar i vardagen och vad du skulle klara?
kramar

2012-09-22 @ 23:14:27
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Postat av: Elin

Vad är skillnaden på migrän och huvudvärk? Sista månaderna har huvudvärken blivit värre, men det kanske bara är jag som haft lindrig huvudvärk förut?

Om FK nu vill att du går ut i verksamhet, har du då stöd av kontaktperson, om det är det du vill, att vara kvar hemma tills du är redo? Eller kommer de tycka som FK, att du ska ut?
Du har all rätt att vara rädd, nya saker blir jobbiga om de är så "extrema" eller vad man ska säga.. :S
kramar

2012-09-22 @ 23:38:10
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Postat av: Jazzy

Jag är oxå sådär, behöver veta EXAKT VAD allt handlar om, inga luddiga svar som bara får en att må ännu sämre än man redan gör. Fast jag har ju å andra sidan en fastställd asbergerdiagnos, även om jag fortfarande vägrar att ta till mig det...

2012-09-24 @ 20:56:27
URL: http://jazzyjazzy.blogg.se

Trackback