uppfortsomfan

Jag sover mer igen. Det tar mig en enorm kraftansträgning att ta mig ur sängen varje morgon. Jag blir liggande en timme i orkeslösheten och meningslösheten och försöker finna energi och motivation.

 

Inatt vaknade jag och hade ångest. Svårt att andas. Trots den överväldigande tröttheten fick jag inte somna om. Så fort jag släppte kontrollen över andningen, just när jag skulle somna så blev allt till en hyperventilering och så var jag vaken igen.

 

Jag måste nog inse, måste acceptera. Jag mår sämre.