uppfortsomfan

När jag kom hem från killarnas träning idag var jag sugen på något. Jag har tillåtit mig att äta ett äpple. Det är larvigt. Efter två timmars övervägande åt jag även en muffin tidigare idag. Alltså, två timmars jäkla dividerande i mitt huvud. Jag har för guds skulle tränat varenda dag den här veckan och idag har jag inte ens ätit bra. Hur svårt kan det vara egentligen? Uppenbarligen för svårt. Jag har suttit och glott på en liten burk med salta majskorn i över en timme och i mitt huvud bankar känslor och logik på varandra för fullt. Den ena sidan hånler triumferande när jag låter burken stå oöppnad. Den andra är sugen och aningen hungrig och tittar på den med längtan i blicken.

 

Det är så svårt för jag har ingen lust att äta allt jag är sugen på för då skulle jag förmodligen äta choklad mest hela tiden och jag kan faktiskt inte göra det. Det är inte snällt mot min kropp, ett enda dugg. Jag behöver inte gå upp ett enda jäkla kilo till av någon enda anledning så jag vill inte äta mer än nödvändigt. Samtidigt som jag vet att jag låter fel sida vinna varje gång jag backar ner och låter bli.

 

Det står mellan att göda sig själv eller göda ätstörningstankar.

 

För tillfället är jag inte frisk nog att välja rätt särskilt ofta. Jag börjar tappa greppet på något vis. Jag har ingen aning om vad jag får i mig egentligen. Om det är för mycket eller för lite. Jag vet att jag inte går ned i vikt. Men, jag tappar å andra sidan inte i vikt förrän jag är i ordentlig svält. Allting trasslas till ytterligare av att jag i mitt övriga psykiska mående är under isen och inte orkar anstränga mig så jag äter ju dessutom fel. På hela förra veckan var det mest avancerade jag åt gröt som jag tillagade i micron. Jag får väl i mig energi från det men det saknas en jäkla massa annat som är nyttigt. Protein tillexempel.

 

Jag vill inte vara i det helvetet som det innebär att ha fullskaligt anorexikaos i kropp och tanke. Vill inte vara svimfärdig och orkeslös och livrädd igen. Jag vill orka träna. Samtidigt så hatar jag min kropp. Samtidigt är jag så rädd för viktuppgång att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag försöker att inte ha kontroll över kalorier och sånt för att inte flippa ur. Å andra sidan har jag ju ingen koll på om jag äter tillräckligt då. Jag vet inte när det blir för mycket så jag upplever att allt är för mycket.