It doesn't matter. Life just hurts.
Men vännen, du kan ju inte fortsätta att ha det såhär. Finns det inget de kan göra för dig mer än att gång på gång sy ihop dig?<3
Om du visste hur mycket jag har hatat min hårfärg genom hela livet. Det är inte för än nu jag kan acceptera den och faktiskt börja tycka om den.
Då kanske det är migrän då? :S Hur kan man kan kolla det liksom? Vad kan man göra för att lindra det menar jag? Mörkt och tyst är det enda jag hittat hittills, värktabletter har lite lite effekt för att det ska göra någon märkbar skillnad i längden. Har också sådär flimmer och svårt att se ett tag innan huvudvärken kommer, lite irriterande, eller ja, lite jobbigt.
Kommer din samtalskontakt hålla med dig, att aktivitet inte är riktigt vad som skulle vara bäst för dig just nu eller kommer du få kämpa själv?
kramar
Det måste ske en förändring, och det är SNART! Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig med det, men såhär kan du inte fortsätta att leva ditt liv. Var är det för värdigt liv? Vi har bara ett liv, varför då inte försöka göra det mesta utav det? <3
Kram <3
Och du kommer försöka göra någon aktivitet för att du "borde" trots att risken för djupare fall är ganska stort, med tanke på hur du mår nu? Förstår vad du menar där, myndigheter och personer som "bryr sig" för att de måste, är jobbiga att prata emot, särskilt när man inte riktigt har orken till det, så som man mår nu, menar jag.
Funkar medicinen och nässprayen? Kanske kan prova då, se om jag har lite tur där?
kramar
åh försök ge dig själv den hjälp som behövs nu för att du ska hamna RÄTT i livet! inte ska du ha det så här!<3
Sant där, för varför ska man vara nöjd med det håret man fått när man hade kunnat få något annat haha^^ Fast det där gäller ju inte bara håret, nog finns det bra mycket annat man önskade att man haft på turen på sin sida till att få, men icke.
Usch jag vet inte vad jag ska göra för dig. Vill ju inte att du ska må dåligt.
Jo, men det hade vart roligare om orden hade kunnat hjälpa ordentligt, men jag får väl fortsätta att önska dig fina tankar, någon gång måste det vända för dig<3
Alla kan förändra vad man gör, de tär bara frågan om att våga ta steget!
Sv; Den rymmer precis lagom, inte för mycket, inte för lite... ;P
Kram <3
Känner så väl igen det där. :( Ibland vill man bara att de ska bry sig lite mer, fråga mera saker, visa att de vill hjälpa en. Men de flesta gör tyvärr inte mer än "sitt jobb". :(
Haha sant, de 30 minuterna körde jag mig slut i och för sig, men jag hade velat gasa på en stund till i alla fall. Just för att huvudet inte tycker att det räcker med den tiden (vad kroppen säger är en annan sak).
Sv: Jo, visst har du rätt i att jag säkert är lite "blind" för hur svårt allt kan vara. Men glöm inte att jag själv också möter svårigheter, jag är inte 100% frisk vilket gör mig frustrerad som tusan.
Kram på dig <3
Det är ändå starkt, kommunaltrafik är aldrig roligt, är alltid för rörigt och höghjutt (stavning? ). Och vad händer om du inte orkar jobba? När, om du gör det när du börjat jobba, inte klarar det, vart tar du vägen då?
Ska försöka sluta med alkoholen, hur det nu ska gå till. Tänkte att jag skulle kunna trappa ´ner med rakbladen för att så småningom ta bort allt sånt. Jo, lite mindre alkohol i ditt liv är nog bra. Men ja, saker som ger någon lindring är ju.. svåra att dumpa rakt av.
Så jjag ska fråga läkaren om hur jag ska göra då? Eller ska jag prova någon receptfri medecin eller så?
kramar
