uppfortsomfan -

In a country far far away..

Jag har varit borta. I fjällen och åkt skidor närmare bestämt. På eftermiddagen i torsdags tog vi tåget upp och anslöt oss till Jonathans föräldrar som redan varit där ett par dagar. Vet inte när vi hade sån tur med vädret sist som vi hade nu. Fredag och lördag var det ett par minusgrader och strålande sol och liftarna hade extraöppet så vi kunde åka från åtta på morgonen till halv fem på kvällen. Jag gillar sånt, att kunna vara ute och röra på mig hela dagar. I söndags började det mulna på strax efter lunch men det gjorde inte så mycket eftersom vi ändå skulle börja packa ihop oss för att hinna med tåget hem.

Så, har allt varit frid och fröjd och gnistrande snö? Njae. Magen gjorde ju som vanligt när det blir stressigt eller rutinändringar och sa upp sig. Det i kombination med matkulturen som råder på skidresor (allt, ofta och mycket) ledde till en väldigt svullen och öm stackars mage och mycket ångest. Nu har jag varit hemma i två dagar och det börjar sakta gå tillbaka litegrann men fort går det inte med avsvällandet. Sen är det det där med att det känns lite bortkastat. Jag vill uppskatta och vara hejdundrande glad. Inte för att jag haft tråkigt men jag har ju känt att jag inte har ork att vara sprudlande överlycklig.

Sen har jag haft besök, eller det har jag fortfarande. Det är illervakten som stannade kvar ett par dagar så vi kunde passa på att umgås eftersom vi inte setts på i runda slängar fem år. Det har varit trevligt. vi har promenerat en hel del, idag provade hon på klättring och gillade det och vi har precis ätit hemgjord lakritsglass som var fantastisk.

Det känns ungefär som jag skulle kunna sova ett dygn men det kommer jag inte kunna. Har vaknat med mina mått tidigt senaste veckorna, mellan åtta och nio istället för tio-elva. Det är oavsett när jag har gått och lagt mig vilket är lite irriterande dom gångerna jag kommer i säng sent och alltså får alldeles för få timmars sömn för att vara en fungerande människa.

Idag fick jag förresten sms från min samtalskontakt. Han undrade om jag skulle komma imorgon.

2013-04-02 @ 23:20:47 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Elin

Kanske är just såna här helger du behöver? inte fysiskt med magen och inte med ångesten pga maten, men just att göra något du tycker är kul - åka skidor. Plus nu träffa illervakten - också något roligt. Om inte annat givande :) DU är värd så mycket bättre än den här botten du i övrigt befinner dig på.

Tänkte du gå imorgon?

Det skiter jag i. Bara för att det finns värre platser betdyer ju inte det att vi som inte lever i krig och andra misärförhållanden ska sluta nå högre höjder och bättre mående. Korkade människa, hon är uppenbarligen inte särskilt duktig på att känna empati och förstå människor.

Kan man köpa rotfruktschips? Är dom också salta, som vanlga chips oftast är? Jag måste helt klart utforska chipshyllan. :P
kramar

2013-04-02 @ 23:50:12
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Postat av: Diana Doss

ja men precis, framstegen är ju det roligaste och bästa med all träning. att få bekräftat att det har gett resultat.

du är VÄRD hjälpen Hanna, kom ihåg det!

2013-04-03 @ 12:42:42
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Postat av: Maja

Åh, låter ju riktigt fint med skidåkning. Ett par minusgrader är ju perfekt väder för att fara nedför backarna.
Inte lika roligt med magen och ångesten, men ibland behöver man utsätta sig för jobbiga situationer för att det ska bli bättre.
KRam! <3

2013-04-03 @ 15:15:58
URL: http://cuilenya.blogg.se

Postat av: Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Där beundrar jag dig. Önskar jag hade lite av det där modet också haha. Fast i och för sig finns det väl andra undersökningar som skulle kännas trevligare än just den där nere haha.

Det låter ganska så fint med skidåkningen, men jag förstår att ditt mående blir sämre när det blir andra rutiner sådär.
kram

2013-04-03 @ 15:28:09
URL: http://patriciac.blogg.se

Trackback