Men blä
Usch :( Har du något att sova på?
Känslan av att inte kunna/vilja äta för att varje tugga växer i munnen är aldrig kul. Man är hungrig en stund och sen går den över. Kroppen går i svältläge och man försöker prestera ännu mer. Tar en tugga av nåt för att få lite bränsle och fortsätter så.
Jag har varit där i tonåren och gör fortfarande så när jag är självdestruktiv.
Hoppas att du får i dig nåt idag och att du kan sova lite.
Kram
Hoppas verkligen att det går bättre med maten snart, för du kan ju inte gå runt och vara hungrig hela tiden <3
KRam! <3
kan du inte ta hjälp av dina föräldrar så det blir en lagom mängd?
sv: jo, det var inte så jag menade att man måste nå botten för att kunna uppskatta de bra dagarna. men bara att alla dagar helt enkelt inte kan vara tipptopp och utan de dagar som inte är det, skulle man nog inte uppskatta de bra dagarna :)
*skickar lite styrka*
Jo det var en klassisk sol och badsemester, precis som jag ville ha det:D
haha ja verkligen sant. Godast spätta blir dock om man gör den själv. Eller alltså gör i ordning den själv :P Nästan så man blir sugen på att engagera sig.
Kursen var... alltså. Ämnet är ju intressant. Dom har ett antal olika utrotningshotade svenska lantraser och att prata om dom och utfodring och skötsel och sådär tilltalar mig. Men, så är vi ju då en grupp på fyra tjejer med aktivitetsersättning varav en uppenbart har någon typ av begåvningshandikapp alternativt tillhör lägsta skiktet av "normala" begåvningsmässigt. Det plus att hon som håller i kursen är van vid diverse olika funktionshinder (dom har bland annat daglig verksamhet för utvecklingsstörda) gör att dom lagt nivån strax under strumpkanten. "Så vad trooor ni händer nu när vi har en get som fått en killing och hon producerar för mycket mjölk?" Eh.. ja på den nivån. Jag har själv varit med och behandlat två illrar för mastit och mjölkstockning så ja. Om kursen ger något vet jag inte men jag gillar djur och försöker stå ut med att jag inte lär mig något. Fick för övrigt mycket beröm för hanteringen av kursledarens sexmånaders valp. Gå i koppel var tydligen enormt svårt och varken uppfödare eller ägare hade fått till något alls. Jag fick henne att gå betydligt bättre, det tog tio minuter att få någon form av förbättring. Lösning? Sluta rycka i kopplet och kommunicera med hunden. Ska det vara så förbaskat svårt att fatta att det är bra att berömma när dom gör rätt och inte bara bestraffa fel? Alltså en del människor va.
Så egentligen ingenting för dig? Det blir ju lite mer värt att orka sig iväg om man lär sig något, lär någon annan något eller i alla fall har en diskussion om något man kan och är intresserad av. Blir ju lite svårt om det ligger på den nivån med tanke på att du är ganska smart.
Hundar lär sig aldrig rätt om de bara lär sig fel. Hundar har inte riktigt samma uteslutningsförmåga som människor eller förmåga att lära sig själva. Som du säger behöver de höra det för att förstå det. Som valpen, hon behöver höra att hon gör rätt som lägger sig när jag säger ligg, hon fattar det inte om jag bara säger att hon gör fel när hon sätter sig istället.
Det är underligt det där, att vissa klarar sig så bra och andra utsätts för såna plågor i samband med mensen. Nu med P-piller måste jag få mens så fasar för hur det blir framöver när jag haft den några gånger.
Du verkar ha väldigt charmiga djur. :P Som du säger är illrar nog lite känsligare och "snyggare" djur än i alla fall våra hundar ^^ Undantaget lajkan då som inte heller äter allt, gärna inte enbart hundmat heller. Lite kött, eller varför inte sås liksom. XD
Jag förstår inte varför man inte tar reda på mer om näringsintag och metabolism hos djuret man ska skaffa. Prata med en veterinär till exempel, när man vaccinerar djuret eller så. Alla djur är ju olika och behöver olika saker i olika mängder. Som du säger, det är lätt att bli bekväm.
kramar
