Hur det enkla kan vara så svårt
Det är dem knäppa som är dem bästa!! Så sörj inte över det, sörj över sjukdomarna som ger knäppheten, men du är väldans fin vettu. <3
Och som du säger, även denna grej, som du tycker är simpel, kan ha tusen bakomliggande orsaker till att du inte gör. Det handlar ju inte om att du är fel, eller att du borde göra annorlunda för något annat än att du behöver det. Om du inte vill, eller kan, oavsett om det är för att du kollar andra bloggar eller brer en macka, så är det ju okej också. Till slut gör du det och det är ju målet. Så til sist: du är bra!
Det förstår inte jag heller, så trött av så lite. Orkeslösheten är något som påverkar ALLA andra känslor, och det är ju då inte så konstigt att vi överskuggas och överväldigas av negativa känslor, då det är som du säger, bland det jobbigaste som finns att inte orka. Oavsett hur bra eller dåligt det man skulle göra om man hade orken är.
kramar
Någonting som sitter undermedvetet som du inte tänker på. Jag är själv gärna en sån person som förhalar och förskjuter saker. "Nej imorgon, vi tar det senare, om fem minuter, i kväll!" men ja.. mitt "Imorgon" "senare" "fem minuter" "i kväll" blir aldrig av.. Kanske om en vecka eller två, en månad? Jag har svårt att ta mig i kragen själv, att göra det minsta lilla. Man får försöka arbeta på det. Jag vet att mitt sitter psykiskt, psykisk trötthet. Jag kan träna, läsa bloggar, göra annat kul.. Men en enkel grej som att städa rummet, titta på en film, vara social med kompisar, plugga.. De går inte. Jag kan inte koncentrera mig, de är helt sjukt. 5 minuter på en film sen är jag rastlös.
Sv: Jaa, jag testade att göra de en gång med whey 100 men de smakade så hemskt äckligt.. De blev kornigt, usch. Vet att kassein ska vara bättre, blir inte lika äckligt som med vassle.. Annars kanske de går att blanda ut proteinpulvret med vatten först, skaka så de blandas och sedan koka det med gröten? Hmm.. Får testa någon gång! Annars var det ju gott att blanda prottepulvret med yoghurt/ kvarg.. Tihi.
Sådär är jag också, med allt! Drar ut på saker hur länge som helst. Typ, att klä på sig kan kännas väldigt jobbigt. Tar på mig tröjan och stirrar sedan in i väggen en stund, ut genom fönstret, går saaakta fram till garderoben igen för att plocka fram byxorna. Kanske tar en paus till innan jag tar på mig dem.
Att anteckna något i almanackan, att ringa om receptförlängning, att diska vattenflaskan, att plocka upp en snodd ifrån golvet, allt känns så jävla jobbigt! Dock har jag kommit på, att det bästa för att inte bli stressad och känna det där malande dåliga samvetet är att göra en sak så fort tanken slår en att den borde göras. Typ, jag ser snodden på golvet, tanke: "jag borde plocka upp den". Istället för att tänka "jag ska bara", och gå ut ur summet, så plockar man helt enkelt upp snodden på en gång. Hur lätt som helst låter det ju. Ändå måste jag kämpa med mig själv varje gång. Plockar jag inte upp snodden på en gång så glömmer jag den oftast när jag kommer in i rummet igen, sen görs proceduren om flera dagar och veckor, innan jag förmår mig att plocka upp snodden så fort tanken slår mig.
Fast, hur mycket av sånt man gör är egentligen logiskt? Jag menar, när jag bodde hemma kunde jag och mina syskon ägna timmar åt att bråka om vem som skulle plocka ur diskmaskinen. När det tar fem minuter att göra det, på sin höjd.
Gör en lista med massa jobbiga grejer du ska göra. Det kan ju kännas ganska skönt att kunna bocka av "beställa linser" liksom... Och enklare än andra punkter som tvätta fönster eller något annat som tar lång tid. :)
äter ju sushi enbart när jag är hos pojkvännen och då köper de på ett ställe som blivit mitt favvo i alla fall! ligger NÄRA Hornstull (tunnelbanan) , Panda sushi...? haha inte säker, men bussen stannar typ utanför iaf (varvsgatan). du borde testa!! :)
Sv: Jadu.. Mat som är vår näring, klart de ska vara gott haha.. Men ibland kan de ju vara lite mindre gott också. Ja men exakt, bara äta, äta, äta ,äta.. Mat är HIMLEN. Men de beror nog också mycket på all den maten man missat, eller i alla fall för min del. När jag inte åt och så vidare.. Att man vill ta igen på något vis, de är i alla fall min teori.. :)
Ne exakt. Ska testa de någon gång snart faktiskt! Om de fungerar eller inte haha. Dock hört att kassein ska vara godare men har ju bara vassle :] Menmen! Det är värt ett försök :)
Sv: Alltså.. De var GRYMT mättande. Jag har ju alltid vispat äggvita fluffigt och varvat ner med chokladkvarg, typ. De har inte varit lika mäktigt.. Detta var liksom.. Uh. Illamåendet slog till verkligen, kändes som magen skulle spricka xD men gott var det, try if you dare!
Fast jag är nog lite likadan.. Jag vägde ju 94 kg som mest och åren innan jag började gå ner i vikt så tröståt jag/ överåt jag. Mat var ju gott, så varför inte ta 2-3 portioner?!?! Sen blev de ju mycket kaffebröd osvosv.. Mamma försökte ju stoppa oss barn lite när vi var hos mormor o morfar.. Men sen gjorde vi ju lite som vi ville i skolan. Köpte godis, gick till skolans café osvosv.. Men jag mådde ju inge bra så att jag tröståt och gick upp i vikt hade ju med det o göra. Det är ju därför jag har svårt att acceptera nuläget. Jag har ju en sjuk förbränning nu antagligen, jämfört med i början av året. Musklerna kräver mer energi och jag rör mig massor. Ändå kan man inte njuta utav mer mat utan att få ångest, usch och blä på denna sjukdom!
Att äta för lite och få en sämre förbränning går ju hand i hand tyvärr. :l Äsch så farligt tror jag knappast att de är raring, de är nog vad du känner. <3 Det brukar ju vara så att när man äter något gott passar man ju på att äta tills man spyr; enbart för att passa på.. Man vet ju aldrig när man tillåter sig nästa gång!
