Tusen ord men inga nedskrivna.
"det är stopp någonstans mellan hjärnan och händerna", usch, vad jobbigt det är när det blir så. Oftast svårt att veta hur länge det sitter i också, men orden kommer tillbaka. Förr eller senare så hittar man dem igen.
Kram!
Och det här med att satsa fullt ut kanske inte behöver vara så onödigt.. Med ditt mående är det ju knappast ett vinnande koncept i längden. Du orkar inte hur mycket som helst med allt du bär inom dig.
Håller med dig, även de kortaste, och de längsta kommentarerna värmer i mitt annars rätt trasiga hjärta.
Det är sant. Det är mycket väntan, särskilt inom psykvården :S Tragiskt nog.
Kan det inte vara värt att prova, går det skit så har du ändå försökt, då kan du i alla fall inte klanka ner på dig själv för att du inte försökte? Om det finns minsta chans att du kan må bättre kanske det vore något? För du förtjänar att må så mycket bättre än det här.
kramar
Kram till dig<3
Sv: haha lustigt, jag hade aldrig hört om vetegroddsolja Förns typ förra veckan, nu hör jag det hela tiden. Det vore ngt det för Mollie, skulle underlätta;)
Sv: Usch ja, det är nackdelen med sommaren; alla har semester. Men nu är det höst snart snart så då får vi båda besked:D
Sådär är det för mig också. Man har massor i huvudet, men det går liksom inte att formulera fram till ord.