En så klockren förklaring
Jag läser en blogg av en mamma i en familj med diverse olika npfdiagnoser http://munderbar.wordpress.com.
Igår bläddrade jag igenom lite inlägg och fann det här stycket:
"När jag tänker går det fort, ibland för fort. Med en psykologs ord gör jag åt ”mer energi per timme för att leva” än för folk i allmänhet. Det tar mig mer energi att att starta och mer energi att stoppa."
Det är väldigt exakt så det är att leva med mina diagnoser. Att vara igång och göra något två tre timmar kan få mig att vara totalt avdäckad hela kvällen och dagen efter. Det är inte underligt att jag är trött konstant. Jag är som en oekonomisk bil som drar dubbelt så mycket bensin som dom nya. Det går att hitta sätt att köra mer snålt men i grunden så finns problemet alltid där.
Kommentarer
Postat av: Maja
Känner igen det också, trots att jag bara har en enda diagnos att förhålla mig till. Eller, som stör mig snarare. Inte lika mycket som det en gång gjort men för mycket för att jag ska kunna leva, för mycket för att det ska ta onödigt mycket energi.
Sv: Jo, det blir en omställning. Men tror ändå att det är rätt beslut.
Massa kramar! <3
Postat av: ✞♔ Patricia ♔✞ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
Precis sådär är det för mig också. Liksom bara att ta tag i disken kan göra att jag inte orkar mer just den dagen. Inte speciellt normalt:(
Tack Hanna♥
Postat av: Esmeralda
sv: jaa det är verkligen tråkigt för att alla har varit nybörjare nån gång och man borde inte skämmas över det!
Trackback
