Bara
Det är så faschinerande hur man veta om att man är älskad (även om man inte förstår varför) men ändå inte känna att livet är meningsfullt eller inbjudande. Hur man kan veta om att man både är intelligent, rolig och kapabel men hata sig själv innerligt. Hur man kan ha alla förutsättningar i världen att leva ett bra liv, att göra spännande saker, att besöka intressanta platser och leva men ändå inte finna någon lust och ork att göra det.
Det är hemskt hur sjukdom kan rasera och förstöra. Det är läskigt hur lite en del människor förstår (eller vill förstå). Varje gång någon säger att det bara är att bita ihop, bara är att äta, bara är att försöka ännu mer så går jag sönder inombords.
Ibland är det där bara inte något bara. Ibland är det en bergsbestigning utan karta, sherpa, vattenflaska eller ens skyddande kläder. Ibland är man inte kapabel att själv kliva in och bara göra det där. För ibland står man sjunken ner till halsen i dyn, ibland är utgångsläget inte vid bergets fot utan i en grotta djupt under. Ibland står man helt naken i isande vind med hagel på tvären och tittar upp mot berget som försvinner i molnen.
Det handlar inte om vilja.
Det handlar om att vara sjuk. Det handlar om att behöva hjälp och stöd. Man kommer långt med vilja och kämparglöd men det finns tillfällen när det inte räcker med ett soligt humör och en sprakande inställning. Ibland behövs en stadig hand som guidar förbi dom värsta stenrasen. Ibland behövs någon som ger en vattenflaskan när man själv inte förstår att man är törstig. Ibland behöver man stödet från någon i att göra utgångsläget så bra att man tar sig upp till toppen med sin vilja. Så att man bara kan trampa på. Bara.
På tal om uttryck jag hatar så finns det ett till. "Kunde jag så kan du!". Jag skulle aldrig någonsin jämföra mina problem med någon annans och säga att mina är så hemska att om jag kan komma ut ur det så kan alla göra det. Jag har faktiskt ingen aning om hur svår någon annans kamp är och ingen vet hur min kamp är.
Kommentarer
Postat av: Lissie
Håller med dig!
Postat av: Maja
Kommer ihåg när de där tankarna ockuperade mig helt och hållet, jag känner också en frustation varje gång jag inser att jag inte har tagit mig ända fram till slutmålet. Jag borde vara någon annanstans just nu, jag borde vara helt frisk. Istället är jag frisk, men inte fri. Jag trodde inte det var någon skillnad, men nu vet jag bättre.
Kram! <3
Postat av: Mallan
Håller med dig fullständigt, man ska aldrig jämföra sina egna problem med någon annans. Även om man skulle vara diagnostiserad med samma sjukdom är där ändå stora skillnader.
Sv; Usch det kändes verkligen som att jag hade det. Vill ju inte gå upp alls även om alla säger att jag behöver det, de ser ju inte vad jag ser...
Trackback
