Mmm, diskbråck var det ja. Fick det bekräftat via brev idag. Synd bara att läkaren inte ringde som hon sa att hon skulle göra. Jag hade velat ha en remiss till sjukgymnast så jag slipper ringa land och rike runt för egen maskin. Dessutom hade jag velat ha ett utlåtande så jag kan kontakta försäkringsbolaget. Det pratade vi om när vi sågs och hon sa att det tar vi när vi hörs om svaret. Som sagt, synd bara att hon inte ringde.
Ögat då? Näe, ser fortfarande dåligt.
Summan av dom två eländena? Etthundraelva telefonsamtal. Gav mig på att göra något åt ögat. Eftersom jag bara varit på ögonakuten, först akut och sedan på återbesök har jag ingen läkare att vända mig till så jag bestämde mig för att ringa till den mottagningen som har akuten. Efter telefonköer, "vi ringer upp dig klockan 14.09 i eftermiddag" och vidarekopplingar, nya samtal till nya nummer fram och tillbaka kunde jag efter ungefär två timmar och fem personer skriva ner en tid. Nästa tisdag.
Sjukgymnast då. Ett samtal ringt och en tid bokad. Men det är om två veckor. Jag blir bara sämre och sämre. Nu har jag känselbortfall ända upp i vaden. Om jag orkar ska jag ringa någon annan imorgon och se om det finns tidigare tider.
Sen utlåtandet. Där måste det också ringas och jaga folk. Vem ska jag vända mig till? Jag har inget nummer direkt till läkaren utan kommer få snurra runt via växel och telefonköer. Det är sånt som får mig att bryta ihop och bli tröttare än tröttast. Jag är sjuk. Jag är ett jäkla psykfall och jag har dessutom ont och ser dåligt jag orkar bara inte ägna timmar åt att jaga vården. Jag orkar det så lite att jag har gråtit tre gånger idag, av utmattning och trötthet.
När jag kom hem hittade jag ett brev från vårdcentralen. Min återbesökstid hos den revliga sjuksköterskan som inte heller denna gång kunde hjälpa mig med maten var ombokat till en läkartid. Fint så kanske men den är två veckor senare.
Trött.
