uppfortsomfan

Igår hade jag och vården ingen bra relation. Eller, jag var rätt less på det mesta som hade med den att göra. Klockan åtta börjar telefontiden på vårdcentralen så klockan åtta började jag ringa för att försöka få en tid för att kolla upp ryggen. Det var upptaget, upptaget och lite mer upptaget. Nollniofyrtiofem hade jag en återbesökstid inbokad på ögonakuten för dom hade inga tider kvar på den vanliga mottagningen. Jag var på plats i tid, fortfarande hade jag inte lyckats få kontakt med vårdcentralen trots uppemot femtio samtal. Fem minuter efter min tid för ögat hamnade jag äntligen i telefonkön, jag fick någon form av kontakt. En halvtimme senare svarade dom. Då fanns det naturligtvis inga akuttider kvar under dagen men hon tyckte att det lät rätt illa med känselbortfall så hon tyckte jag skulle åka till akuten istället.

 

Ungefär en timme efter min bokade återbesökstid fick jag äntligen komma in. Undersökningen gick på fem minuter, det såg bättre ut. Ser inte helt hundra än men betydligt bättre.

 

Så, efter det besöket travade jag bort til akutmottagningen och frågade om jag hade där att göra eller om jag skulle vänta tills jag fick tid någon annanstans. Fick komma in. Vänta någon dryg timme och sedan träffa en läkare som först undrade varför jag inte gått till vårdcentralen. Sedan förklarade jag och hon förstod. Hur som helst så är det med väldigt stor sannorlikhet ett diskbråck. Jag fick en remiss för magnetröntgen för att bekräfta så får vi se vad som händer sedan. Troligen inget alls eftersom dom flesta diskbråck läker ut av sig själva inom 3-6 månader. Tråkigt bara att ha ont och inte känna halva foten tills dess men jaja. I övrigt fick jag rådet att inte sitta så mycket. Så jag får väl försöka undvika det då.