uppfortsomfan -

Om andra ärr

Idag började dagen med att min lediga make stekte pannkakor till frukost. Drömmen för många. Mardröm för mig. För nog gillar jag pannkakor. Absolut. Jag får bara panik av att äta något sådant, framförallt till frukost. Tidigt på dagen, massa kalorier, kaos och panik. Jag kan äta godis och kakor, absolut. Fast bara framåt kvällen när jag vet hur mycket annat jag ätit. När jag förkompenserat. Då kan det kännas okej, jag kan ignorera tankarna någorlunda. Men idag började dagen med pannkakor och jag kan inte med att säga nej när han gjort något sådant. Jag kan inte göra honom besviken. Så jag åt. Var mätt i fem timmar efteråt och hade ångest. Hela dagen faktiskt.

Sedan träning som var bra men jag blev sjukt trött. Tog i rätt bra tror jag. Det kändes så i alla fall. Sen var jag på väg hem ända tills Jonathan påminde mig om min tid hos ögonläkaren. Väl där fick jag reda på att infektionen läkt ut. Anledningen till att jag fortfarande inte ser helt hundra är att jag har fått ett ärr i hornhinnan. Ett jävla ärr mitt i synfältet. Läkaren var lite otydlig men jag förstod det som att det sitter kvar. Han sa att om jag fortfarande kände mig besvärad av det framåt sommaren så kunde man kanske gå in och slipa av det med laser. Jag orkar bara inte. Jag ska se dåligt i flera månader. Det värsta är att läsa. Har ingen koncentrationsförmåga alls till det längre för jag ser taskigt med ena ögat. Korsord är en plåga för jag har svårt att fokusera blicken. Jag är bara less och vill inte mer.

Sen hemma. Mellanmål på banan och proteinpulver var kanske inte tillräckligt. Inte utan lunch åtminstone. Jag kunde bara inte förmå mig att få i mig mer. Dom där jäkla pannkakorna spökade. Och middagen. Lax. Lax är gott och fett. Sås till. Sås är gott och fett. Sen när laxen vi tinat var gammal och vi fick gå och köpa ny höll världen (eller min ork) på att gå sönder totalt. Jag var så trött att kroppen skrek vid varje steg. Så utmattad att jag nästan var illamående. Jag var otrevlig. Ångest och lågt blodsocker och alla spänningar inför maten och efter maten blev för mycket. Jag orkar inte vara jag. Tog en bit choklad på ica för jag insåg att jag behövde energi men jag kunde inte få mig att äta den. Dom jävlarna hade skrivit kalorinnehållet med stora bokstäver på utsidan. Det var jag aningen för obalanserad för.

Jävla skitliv. Eller jävla skitjag snarare.

2013-02-19 @ 20:37:41 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Tänk vad fint gjort ändå att han gjorde pannkakor, värsta lyxen, synd bara att vi inte kan glädjas och njuta över sådana fina saker. Samma sak när min sambo gick upp och fixade scones. Detta är ju en sak man ska kunna glädjas och njuta över inte behöva må dåligt över. Kommer vi någonsin kunna njuta av sådana fina saker?

Nej, med smärtan som är i min kropp dag in och dag ut är jag glad att jag lyckas ta mig igenom träningen överhuvudtaget. Jag gör det för att jag älskar det, hade jag inte tyckt om det så mycket så hade jag nog inte rört mig alls för det är då kroppen har som minst ont. Jävla skiitsoppa livet är:(

2013-02-20 @ 01:42:30
URL: http://patriciac.blogg.se

Postat av: Maja

Fint av din fina man att steka pannkakor, inte lika fint att huvudet spökade över det under resten av dagen.
Det låter verkligen inte som en bra dag för dig, mycket på grund utav pannkakorna. Hoppas att dagen kommer då du inte behöver tänka lika mycket utan bara vara.. <3
Kram! <3

2013-02-20 @ 16:51:57
URL: http://cuilenya.blogg.se

Postat av: Diana Doss

fokusera på det du faktiskt gjorde bra, pannkakorna var grymt bra jobbat! jag tycker du är bra som försöker och kämpar, trots att det är skitjobbigt.

sv: hehe, va bra att det inte så helt oätligt ut då! ^^

kul! jag har klättrat ute en gång för lääääänge sen :P

2013-02-20 @ 22:29:41
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Trackback