uppfortsomfan

And here they are

 

 

Gårdagens mat. Jag överlevde, såklart, och mådde inte sådär värst bra. Vilket var väntat. Jag kan inte se det som en seger. Det är mat. Man ska äta mat. Att inte göra det är ett nederlag för mig men det är ingen vinst eller något värt att hurra över om jag gör det.

 

Nu ska jag strax iväg och träffa arbetspsykologen första gången sen innan jul. Det kan vara sista gången och det vore lite tråkigt, jag gillar verkligen henne. Skulle gärna ta och flytta henne till min mottagning och fortsätta träffa henne.

Synd att det är sista gången med henne om du nu hittat en som du ändå tycker om att gå till. Varför är det sista gången?

Okej, jag kanske borde testa att göra sådana någon gång då, men jag skulle aldrig lyckas få dem så fina som dina. Tycker dina ser proffsiga ut.

Nej men eller hur, visst räcker det själv att veta om att man har sina problem, att låta familjen veta känns bara onödigt, i alla fall för mig. Sedan klämmer min familj ibland ur sig kommentarer om psykiska sjukdomar som gör att jag förstår att de inte har någon förståelse för det. Då känns det ju ännu mer svårare att berätta att man mår dåligt. Nej mitt mående får vara en hemlighet. Pratar hellre av mig med er, ni som förstår mig.

Ja men att du gillar orange hade jag nog förstått. Känns som om du tycker om höstfärger?:)
Kram

Mums, det där såg riktigt gott ut. Hoppas att det var det också!
Synd att det troligtvis blir sista gången med arbetspsykologen, eftersom du verkar gilla henne.
Kram!

ja, det gör jag faktiskt! trivs väldigt bra med det än så länge och det är väl det enda jag har kommit på som jag skulle kunna satsa på att utbilda mig till. men inget jag har bestämt, vet inte allt annat som finns. har aldrig riktigt vetat vad jag vill bli.. vet du?

jo, träningen kanske är kul, men mitt i allt kan det ju ändå vara så att äs viskar sina ord.... så att vila ibland är bara nyttigt, veta att du kan det liksom.

Hur många mediciner fick du testa innan du fick melatoninet?