Denna dagen
Jaha, hur agerar jag när saker och ting blir för mycket? Dumt ibland tyvärr. Men skit händer antar jag. Det blev för mycket med en felplacerad kommentar som var matrelaterad och den brutala ångesten och känslan av misslyckande efter utredningen. Eller jag var inte i form att hantera det där.
Idag har det varit en delvis tung dag. Eller, jag har haft mycker att kämpa med. Började med att jag skulle äta lunch med Jonathan, alltså äta ute och dessutom rätt tidigt, han brukar ta lunch strax efter elva så problem nummer ett var frukost. Som jag helst inte alls ville äta men jag insåg också att jag borde. Blev en kompromiss där det enda positiva var att jag faktiskt åt något. I övrigt var det för lite och fel. Trots denna förberedelse så gav lunchen rätt mycket ångest. För att lugna mig och fördriva tiden bestämde jag mig för att promenera åt alvikshållet istället för att ta tunnelbanan. I lugnt tempo för att vara mig. Lyckades distrahera mig rätt okej genom att köpa två pocketböcker och en fin liten tavla med Lilla My på.
Sedan mer utredning. Idag filmad intervju ADOS vilket var spännande, svårt och till viss del rätt förutsägbart innehållsmässigt. Jag fick svara på frågor, berätta en historia utifrån en bilderbok utan text, den handlade för övrigt om grodor på flygande näckrosblad. Jag fisck svara på frågor om känslor. Mina känslor alltså, "hur känns det när du är glad?". Och nej, jag kunde inte svara på den frågan.
Jag fick i alla fall reda på två saker. När vi pratade om framtid (jag ser ju ingen direkt) och utbildning och jag nämnde mina betyg och högskoleprov och det faktum att man praktiskt taget behöver 2.0 för att komma in på allt utom dom utbildningar ingen vill gå och alla som söker kommer in på så berättade han att vi hade ungefär samma resultat på WAIS och han hade fått 2.0 på högskoleprovet så han trodde absolut att jag skulle kunna ha chansen. Jag tror det väl inte riktigt, har gjort det en gång och fick 1.2. Jag har liksom inte uthålligheten att prestera så otroligt mycket under så kort tid. Han nämnde också att mina svagheter på WAIS låg på vad som räknas som normalnivå medan mina styrkor låg en bit över. Som sist. Så det var inte så illa som det kändes men jag är fortfarande rätt säker på att det är sämre än sist.
Det andra jag fick reda på var att ados som gjorde idag troligen skulle vara en del som stärker diagnosfrågeställningen om asperger. Han sa det så fort han stängt av kameran mer eller mindre. Jag använder minimalt med ickeverbal kommunikation (gester, ljud osv), hade inte ögonkontakt under hela tiden, har extremt svårt att beskriva en känsla, kunde faktiskt inte beskriva någon. Jag kunde inte upprätthålla samtalet eller hänga på när han pratade om sig själv. Såvida det inte var så att jag själv hade gjort något direkt relaterat till det han sa och kunde berätta om min erfarenhet. Dvs min förmåga att kallprata är låg.
Det är så otroligt mycket jag behvöer ventilera och bearbeta med utredningen och jag har turen att ha både en och två och tre vänner som själva har diagnosen att utsätta för det. Har gått in totalt i testningen och sitter och dammsuger nätet på information om dom deltester jag gjort och snöar in mig totalt. Hade lätt kunnat göra hela utredningen nu på en gång bums i ett sträck. Känns det som. Delvis för att jag just snöat in mig sådär makalöst och delvis för att jag faktiskt tycker att det är vansinnigt kul. Det här är nog den mesta stimulans min stackars hjärna utsatts för sedan.. tja.. jag gjorde den förra utredningen 2008? Visst, jag läser gärna forskning och framsteg eller illustrerad vetenskap och skriver och läser mycket i övrigt men det är inte riktigt samma sak. Det är i för sig lite tragiskt. Att jag är och har varit såpass ofunktionell att en utredning ses som århundradets händelse.
Hum, hyperfokus utredning. Stackars alla runt mig som utsätts för det. Typ alla som läser här=)
Kommentarer
Trackback
