uppfortsomfan

Alltså, man inser att man har århundradets största vader när man provar jeans i modellen boyfriend fit och dom sitter snortight runt ovan nämnda kroppsdel. Det berodde absolut inte på att jag valt en för liten storlek. Tvärtom var det en del luft i midjan. Hade jag tagit ett par som satt bra där hade det bara varit ett par vanliga tighta jeans. Så, hur tusan ser dom här pojkvännerna ut då undrar jag? 1,65 långa med en matchvikt på 50 kg? Skulle jag sno Jonathans byxor skulle jag behöva skärp och hängslen. Han är två decimeter längre än jag och väger i runda slängar 25 kg mer. På något vis hade jag en förhoppning om att en sådan modell skulle sitta lite löst? Fast det gör den ju förståss, om man är modellsmal. Hade också en tanke om att dom kanske inte skulle generera lika mycket kroppsångest som ett par slimfittightcannotbreathejeans. I helskotta heller, det blev ju bara ännu värre eftersom namnet antyder att dom inte ska sitta åt men ändå gör det. När ska världen av jeansdesigners förstå att det finns människor som är som jag. Av honkön och gillar jeans som inte sitter åt. Och nej, lösningen är inte att köpa herrmodell. Jag har nämligen höfter och rumpa och definitivt inget behov av det extra utrymmet i grenen som mest ger mig skavsår och taskig passform.

 

Dagens i-landsproblem.