uppfortsomfan -

Bedömd

På något vis blev jag nervös ändå i slutändan.

Kissnödig, en mindre bisvärm i magen (fjärilar är för positivare känslor) och en fot som inte gick att hålla still.

Jodå, jag överlevde. Läkaren var (som någon här sagt) bra. Fast som vanligt så får jag folk som inte är från psykiatrin att tappa fattningen och komma av sig när vi ska börja samtala. När jag kommer in i ett rum för samtal eller liknande så är det första jag gör att ta av mig skorna. Jag ogillar skor och vill helst sitta med fötterna uppe i stolen. Det är inte så onormalt. När det däremot kombineras med att jag första halvtimmen inte ens tittar på personen och aldrig under mötets tid ser denne i ögonen och att jag då och då sitter och blundar och allmänt inte sitter still. Svarar korthugget på frågor och har en flodgris upp i ansiktet mest hela tiden. Då blir dom förvirrade. Hon undrade om det hade hänt något, om jag inte mådde ra, om något var fel. Nej alltså, det är så jag är. Dessa små särdrag i kombination med att jag är vaksam, inte släpper in folks och har svårt att känna förtorende och därför lätt uppfattas som svår att nå och minst sagt underlig. Hon kom in i det efter ett tag dock och jag blev lite uppmjukad.

Fysiskt i vanlig ordning frisk som en nötkärna. Eller ja, det där blåsljudet som upptäcktes när jag först insjuknade och gick ner i vikt hittade hon och mitt som hon uttryckte det "inte så kaxiga" blodtryck men det var inget nytt och inget farligt.

Psykiskt. Ja alltså vi var överrens om att jag har ett problem (in your face scä). Vi var också överrens om svårigheterna som finns med behandling. Hon trodde inte dom skulle kunna behandla mig utan att jag skulle gå upp i vikt. Vilket jag inte förstår. Jag har en normalvikt (och inte bara strax över 18, jag är över 20) så jag förstår inte varför man inte kan balansera ett matschema så jag står still? Alltså något kilo eller så köper jag ju eftersom jag äter för lite nu men ja.. Hur som helst. Resultatet blev att jag ställs i kö för öppenvårdskontakt. Vilket i praktiken innebär att ingenting kommer hända på flera månader. Någon gång i höst med lite tur kommer det finnas tid och plats för mig.

Mer då? Jag fick bekräftat att jag inte är frisk på fler sätt. Dels genom min första tanke när vi pratade matschema och gå upp i vikt och jag insåg att jag med en gång kände mig sugen att fuska om jag skulle börja rusa upp i vikt. Rädslan för att tvingas träna mycket mindre och äta mycket mer var mer än jag ens kunde tänka på uppenbarligen. Sedan direkt efteråt när jag promenerade till ica för att köpa mig något till lunch (fem timmar efter en för liten frukost och innan ett klättringspass) och stod och vände och vred på varenda jäkla matvara och ägnade tjugofem minuter åt att bestämma mig för vad som kunde vara okej och sedan ändå lämna hälften av getosten i salladen (åt all pasta, tjoho) och i vanlig ordning inte ens öppna burken med dressing.

Lämnade fyra nya rör blod så jag får väl se om det är något som skiljer sig från dom senaste som togs för psyks räkning i början av april eller om det var slutet av mars. Jag bad henne ringa med resultaten för jag tycker faktiskt sådant är spännande oavsett om det är bra eller dåliga resultat. Gillar att veta hur jag ligger till helt enkelt.

Efter den nästa två timmar långa syningen i alla sömmar och känslovrår och praktiskt taget pormaskräkning (nej jag gillar inte bedömningssamtal) kände jag mig rätt manglad. Mentalt totalslut helt enkelt.

2013-06-05 @ 23:17:37 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Diana Doss

Hur känns det efter alltid nu då? Blev det bättre eller sämre än du hade trott och hoppats på?

Sv: Hihi, ja ^^ det hoppas jag ;)

Ja, precis så känner jag. Kul att testa liksom. Både internatlivet och att bo utan familjen i ett annat land.

2013-06-06 @ 01:37:25
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Postat av: helene

Vad bra att hon förstod att du behöver hjälp. Fast jag tror nog det skulle hjälpa dig mer att börja på utbildningen du är intresserad av. För om du skulle tycka att den är rolig och intressant, då skulle du säkert känna att det där med maten inte är så viktigt trots allt. Att det inte spelar någon roll om man rör sig några kilon upp och ner då och då. Så länge man inte gör det med flit utan det är livet som styr ens vikt, så är det en frisk vikt (så länge man inte blivit livshotande mager/överviktig förstås). Om du verkligen gillar utbildningen så kommer du säkert vilja sköta maten ordentligt och äta så att du har gått om energi. för hur ska du annars orka plugga? Tycker du ska söka! :)

2013-06-06 @ 08:40:16
URL: http://helenesoderberg.blogg.se

Postat av: Julia

Skönt att det kändes som att det gick rätt bra trots allt! Det där med att inte gå upp i vikt låter ju lite konstigt å andra sidan? Men du kan kanske kan diskutera det med din behandlare sen... Men usch det där med väntan är verkligen jättejobbigt! Måste du vänta så länge som till höst? Jaja, tiden går ju snabbare på sommaren i alla fall, kan man hoppas i alla fall.

2013-06-06 @ 14:20:17
URL: http://enrymd.blogg.se

Postat av: Klara

Skönt att det gick bra. Segt att det ju är väntetid. Men jag tycker i alla fall att alla avdelningarna på capio är väldigt bra. Jag har gått igenom hela vårdsvängen, från slutenvården och dagsjukvården till dagvården och öppenvården och alla stegen har hjälpt mig enormt! Så ge det en chans, och visst att vikten kanske kommer gå upp lite eftersom du kanske inte ligger på din kropps trivselvikt nu. Men de kommer aldrig låta dig bli överviktig!
Jag kom in i väntrummet samtidigt som dig, btw. ;)

Svar: Har varit inlagd på capio också en sväng. Tror det var fem dagar vid årsskiftet 2010/2011 och det var väl.. jag fick ett bättre intryck än av scä men inte tillräckligt bra för att stanna kvar. Var nog en dum tid att komma dit. Inga aktiviteter eller någonting och jag upplevde att det inte var behandling alls. Hittade aldrig personal när jag mådde dåligt och kände mig mest bara jävligt ensam.
Trivselvikt är inget jag tror på faktiskt. Men det är ju en annan diskussion=)

Stod du bakom mig?

uppfortsomfan.blogg.se

2013-06-06 @ 15:00:48
URL: http://attblifri.blogg.se

Postat av: Marie

Skönt att du fick någon som trots flodhästen var redo att försöka hjälpa till, även om folk sällan förstår andra med egna drag som de flesta andra människor inte har. Gillar att du tar av dig skorna, jag får jämt skäll för att jag slänger upp fötterna överallt så ska fan också ta av mig dem nästa möte :)

Du verkar vara en skön lirare och skriver bra, här kommer jag fortsätta läsa! Ha en härlig fredag!

2013-06-07 @ 08:18:22
URL: http://marytheory.com

Postat av: Lissie

Känner två stycken som gått på Capio och tyckte det var bra. Som några här kommenterat också... Kanske är bättre att stå i kö än ingenting, men det är klart att det tar emot. Man vill ju bli tagen på allvar på en gång!

Håller även med Helene i hennes kommentar ovan, det kan också vara bra att hitta något som motiverar en till livet. Vilka hinder ligger i vägen för att söka utbildningen?

2013-06-07 @ 17:05:32
URL: http://fairlynuts.blogg.se

Trackback