uppfortsomfan

Enköpingslördag

I lördags var det alltså illerutställning. Första på ett år för min del och för en gångs skull var den nära. Bara en timme och så var vi framme i enköping. Perfekt. Behövde inte sova på luftmadrass och frysa ihjäl. Utställningar blir lätt en sockerorgie för att hålla sig sysselsatt och vaken, vill inte ens tänka på hur mycket choklad och kakor som brukar gå åt men i år var jag överhuvudtaget inte hungrig och hade kanske sovit aningen bättre för det enda som slank ner var lite marsipanchoklad. Fick tvinga i mig lite pastasallad strax efter tolv när jag insåg att det var över sex timmar sedan jag åt min patetiska frukost. Lyckades få i mig middag också senare och jag får väl vara nöjd med det med tanke på att jag satt still praktiskt taget hela dagen. Eller alltså, jag tränade inte.

 

Så bortsett från maten då? Jovars. Jag fick träffa några av dom människor jag i stort sett aldrig träffar annat än på utställningar eftersom dom bor långt bort, eller så är det jag som bor långt bort det är lite oklart. Det är många mil emellan i alla fall. Jag satt som domarsekreterare halva dagen och det är alltid kul, man får vara med och studera och klämma och känna lite under bedömningen. Sen lyckades Alinda vinna sin klass och dessutom få ett hederspris och så fick Zombie annan en andraplats. Inte illa pinkat tycker jag. Framförallt hederspriset var roligt.

 

Finaste Alinda Lump har lunchpaus, kycklingvinge och vattenflaska.

 

ÄlskeBels med jätteöronen.

 

Sötaste fröken Meja tar en tupplur.

Låter ju riktigt mysigt och kul, och speciellt roligt att dina illrar klarade sig så bra! :D
Kram! <3

Ja visst önskar man att musklerna kom fortare...
Kul med klättring, lite läskigt men haha!

Gud då söta! ♥w♥


SV: Ja, inte ngo med att det är svårt att kräva den hjälp men egentligen behöver - men ska själv veta vad det är man vill ha. Jag har ingen aning! Jag vet inte vad för hjälp man ens kan få. Vad har jag rätt till?

vad mysigt med utställning :)

sv: haha, eller hur! ;)

ja, det kan ju ha sin påverkan förstås!

Sötnosarna:) Grattis till placeringarna, eller vad säger man.

- Haha, när jag var liten hade jag en kompis som inte hade någon tv. Alltid när hon var hos mig ville hon att vi skulle sitta framför den. Jag förstår henne, men då tyckte jag det var skit tråkigt. Jag ville ju vara ute och leka och hitta på saker när jag hade kompisar.
Ja men visst är slottet tjusigt!

Men Hanna, kommer du klara dig själv, eller kommer du orka kämpa ännu en gång för att hitta en ny kontakt?
Kramar

Men det måste varit skönt att ändå inte vara den ända som var tv lös under din uppväxt. Jag vet att min kompis hade det svårt just på grund av att hon var den ända som inte hade det.

Här i Gbg har jag inte direkt hunnit leta efter vårspår, men nog borde det finnas lite utslagna blommor någonstans. Men det är säkert mest inne i folks privata land (och där kan jag ju inte ligga och krypa haha).

Jag hoppas verkligen att du fixar det vännen♥

Sv: Ja, det är ganska jobbigt. Imorgon har jag ett tacktal i Svenska C också, så det är bara att ladda om... xD

Åh vad gulliga bilder!

Svar: Haha jag är en sån som är väldigt höjdrädd så klättring är ingenting för mig, men jag kan tänka mig att det skulle vara roligt!

Jag tycker det är tråkigt när människor ska förstöra för andra genom att till exempel ha åsikter om andras mål osv.:/

Åh vad gulliga bilder!

Svar: Haha jag är en sån som är väldigt höjdrädd så klättring är ingenting för mig, men jag kan tänka mig att det skulle vara roligt!

Jag tycker det är tråkigt när människor ska förstöra för andra genom att till exempel ha åsikter om andras mål osv.:/

jo, egentligen kanske man borde blivit lite skraj, speciellt när man visste att de gick och lufsade bland tälten om natten.. men vi ville så gärna se en björn och tyckte det var alldeles för häftigt för att bli rädd för det, haha :P

usch, att inte ha nånstans att ta vägen så är det ju värre :/ där fanns det ju iaf personal som var förberedda om det skulle hända något.