Igår var det full fart hela dagen. Började med frukost, handla massor av frukt (äpple, grapefrukt, körsbär, jordgubbar, physallis, vindruvor och kiwi) och gjorde en stor fruktsallad. Sedan kastade jag mig ut för en löprunda i solskenet. Kände att det börjar bli på gränsen till för varmt för att springa mitt på dagen i sol nu. Det är lite segt under sommaren (när det väl är varmt då) att jag inte fixar att gå ut och springa förrän ganska sent på kvällen när det är svalare. Hur som, löprundan gick kanon och hade jag inte varit lite tidspressad hade jag lätt kunnat springa en betydligt längre sträcka och den känslan är fin att ha.
Snabbdusch och sedan var klockan jättemycket (tolv) så det där med lunch blev en proteinshake som jag var duktig nog att blanda med mjölk för att få i mig lite mer energi. Skutt iväg till andra änden av staden med en vän med hund för en långpromenad. Vi var ute i ungefär fyra timmar i skogen runt källtorpssjön och fikade fruktsallad, doppade tårna och gick.
Massa gott med nötter i.
Solsken.
Eftersom vi verkligen var på andra sidan stan så tog det en mindre evighet att ta sig hem så vid halv åtta kom jag innanför dörren. Satte ner väskan och störtade in i tvättstugan för att ta hand om lite illertvätt.
Sen... kom det där berömda lågtblodsockerätstördbrytet... Jonathan var jättesnäll och visste att jag var hungrig. Vad han inte visste var att jag nog var mer än hungrig efter det något skrala intaget och den ordentliga motionen. Han började hjälpa mig att fixa mat (han käkade kött) medan jag ägnade mig åt att få psykbryt på honom. Den kokta pastan skulle bli kall innan jag hade packat upp (viktigt att allt är i ordning innan jag gör nästa sak) och han brukar steka i hysteriska mängder fett och jag blev mest bara stressad av den vänliga gesten eftersom jag hade massa saker att göra innan jag hade tid att äta, alltså ge illrarna mat och packa upp... vilket tar tio minuter. Det slutade med att jag var hysterisk, kastade kylblock i väggen och gick och la mig i sängen och försökte andas men det gjorde bara så förbannat ångestont överallt. När han kom in, efter att ha packat upp delar av packningen och satt på nytt pastavatten, kunde jag återigen konstatera att jag inte håller för hela dagar proppade med aktiviteter även om det är saker jag gillar. Jag orkar inte med. Oavsett vad jag äter eller inte äter så tar jag helt slut och mår dåligt efteråt. That sucks.
Dagens frukost. Försöker lära mig att gilla mesost, går sådär men lite framåt ändå.
Tre av dom finaste skrotarna sover sött.
