Jasså, första maj?
vet du vad? jag ÄR redan överviktig enligt bmi-skalan.
sv: jo, alltså alla är ju olika men jag tror ändå att det är en grund att stå på. att utgå från det och lära sig lyssna på kroppens signaler, sen får man ju använda förnuftet också, alltså inte äs-hjärnan, utan den friska delen av hjärnan för att hitta en balans. är man sötsugen hela tiden tex har man antagligen brist på något, men att vara det ibland är inget konstigt. Om det är nån tröst kan jag säga att jag är förbi den vikten jag hade innan jag blev sjuk också, för länge sen.
Där har du verkligen rätt. Trots dess storlek så är det ibland just det som gör det hela så mycket värre Dels att dom är små men också det att man trots dess storlek inte kan låta bli att störas av dom, så bara det stör mig emellanåt. När jag är dum nog att reflektera nämnvärt över det.
Din träning är kanske.. i överkant? Eller vad man nu kallar det. Oavsett vad man äter och när och hur mycket man tränar så behövs den där pausen, vilan ibland. Den är väldigt viktig egentligen, bara att man inte riktigt märker det när man är mitt uppe i träningen. I alla fall jag blir sån, att jag glömmer bort att tänka på vilan,, bara för att jag inte vill.
Det är i och för sig sant, härda två gånger så har man det gjort. Om man ändå stått ut två gånger redan liksom. Det är som du säger bra på cv:T också, att du gått en kurs, som egentligen (om den legat på en bättre nivå) kunnat ge något till dig också. Men ja.. :S
Haha kan tänka mig det. Nu är min erfarenhet av illrar ytterst begränsad, men att läsa din blogg har faktiskt lärt mig lite, blandat med ett möte med andra, i små mängder tyvärr. Men det är såna djur, med egen vilja och en attityd att prova gränser, på skoj och för att lära sig och glädje i livet och en förmåga att trivas med andra varelser, som ger en mest i längden. Hur kom han på idén med böckerna om jag får fråga? ^^
Då har ni också lite tur med veterinärer då. Finns en del som har det. Jag också antar jag, och det har jag inte varit sen att utnyttja heller :P
Jag fick också kämpa när jag skulle få min hund att trivas i tygväskan, som du säger är det otroligt smidigt att kunna kasta ner en handduk, en filt och ett gosedjur i väskan med kopplet och dra iväg istället för allt krångel och släpande på transportbur. Min lärde sig dock tidigt och var väldigt mycket lättare att övertyga om det än vad hon skulle vara nu.
Så han sitter lugnt i tygväskan nu då alltså?
kramar
Själv försöker jag bestämma mig om jag ska gå och köpa godis eller inte. Mest för att hålla mig vaken en liten stund till...
Men du, du kommer inte gå upp och upp och upp. Lovar dig. Och du går förmodligen upp i muskelvikt, tänker jag. Eller?
Men förstår om det känns jobbigt. Jävla ätstörningsskit.
