uppfortsomfan

Busa.

Och såhär charmig var han när han var pyttevalp.

 

 

Han älskar att gå på promenader på kvällarna, han älskar godis. Han är intelligent och listar ut många aktiveringsleksaker fort och vi jobbar litegrann med klickerträning. Nuvarande projekt är att åka tygtransportväska. Förutom det så driver han mig till vansinne en tre fyra gånger om dagen. Han har ett enormt aktiveringsbehov. Han vill att det händer något mest hela tiden och gör det inte det så ser han till att det gör det. Detta görs lättast genom att gå och buffa på någon av tjejerna som då börjar pipa eftersom dom inte är så förtjusta i honom när han blir påflugen. Illrar som piper och skriker låter hemskt. Typ som om man står på tårna på en tvååring. Med andra ord blir man knäpp. Så för både min, hans och tjejernas skull försöker jag aktivera honom i hopp om att få honom trött. Det är mer eller mindre ett heltidsjobb. Vi promenerar, vi tränar, han får aktiveringsleksaker, vi busar, han busar med Belsebub, han får nya spännande saker i form av äggkartonger och tomma papperspåsar som prasslar och kan undersökas. Men, det räcker inte. Jag håller på att bli alldeles galen, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att hålla honom på rätt sida destruktivitet. Funderar på att lägga blodspår.. åt en iller.. Jag tror han i smyg är typ rottweiler. Samtidigt som jag tror att han också blir lite stressad av fullt ös medvetslös. Eller, snarare har svårt att slappna av. Hade han varit hund hade jag ägnat mig åt passivitetsträning men hur i hela friden gör man det med en iller? Man kan inte direkt be dom gå och lägga sig och tro att dom stannar. Man kan inte stoppa dom i en bur och förvänta sig att dom är still om dom inte vill. En iller som vill vara aktiv är också aktiv.

 

Det är en jäkla tur att han är söt, charmig, gosig och rolig=)