Förlåt.
Varför finns det ingen någonstans som säger stopp åt mig?
Varför är det så viktigt att vara smal förresten?
Du skriver att ingen förstår, men min kropp fungerar på samma sätt. Kan äta minimalt under en längre tid men trots det inte tappa något i vikt överhuvudtaget. Jag har dessutom gått upp 22 kg de senaste halvåret och då har jag inte ätit mer än knappt 2000 kcal om dagen, ibland mindre. Trots den mängden har jag lyckats öka så pass mycket och nu hamna på normalvikt. (Jag är dock glad över detta, mitt liv har börjat nu. Precis som ditt också kan när du väl kan släppa ångesten)
Du är inte ensam om att ha en kropp som inte fungerar som den ska, men försök ändra på huvudet istället. Gör något utifrån var står nu, fast med hälsan i fokus, istället för vikten.
Visst kan du gräva ner dig ytterligare och välja att lägga all kraft och energi på att må dåligt över något egentligen så meningslöst som vikten, eller så byter du spår.
Varför bry sig så mycket om andra? Du kommer alltid att behöva leva som dig själv, så varför inte börja ta hand om dig själv istället? Ingen kan tvinga dig, men uppenbarligen mår du inte bra så som du agerar nu heller, men du ska veta att det går att ta sig förbi detta.
Du skriver också att du vill att folk ska stoppa dig, men vi som skriver på din blogg avfärda du och menar att vi inte förstår någonting. Antingen klamrar du fast vid de som vill dig väl, eller så låter du dig själv sjunka ytterligare.
Vill du kämpa för att må bra eller tillåter du dig att gå ner dig?
Jag förstår precis. Kan också leva på mycket mindre än vad som egentligen krävs för att jag ens ska orka med vardagen. Men min kropp skiter högaktningsfullt i all kalori-matematik. Så jag fick sluta räkna. Och börja leva.
Nä, så lätt är det ju givetvis inte - och jag är inte med på det i huvudet heller alla dagar. Men det GÅR att må bättre.
Avundsjukan kanske vi aldrig helt kommer ifrån (fast för mig har det blivit mer och mer skepsis: Går de verkligen ner bara för att de "slarvat" ett par dagar - eller äter de faktiskt mindre än vad de låter påskina? De kanske också är helt slut egentligen, kanske också ignorerar kroppens alla signaler?). Men man får ta korten man blivit given och spela dem bäst man kan.
(Och ja, hade någon sagt sånt här till mig när jag mådde som sämst hade jag tyckt de var idioter...)
Det är lätt att lägga stor vikt vid. Af andra tycker och vad de tror, hur de tror att man mår och att viljan att de ska förstå precis hur dåligt man mår. Men det skadar bara en själv att tänka så. För vad hjälper det att någon här på bloggen eller i din omgivning förstår/erkänner att djungeläventyr mår bra? Det är ju ändå bara en själv som kan göra så man mår bättre. Självklart är det skönt när någon annan bryr sig, men jag tror det är bättre att göra sig lite mer oberoende. Förhoppningsvis finns det något annat som vännerna kan bidra med, än att understryka ens dåliga mående.
Världen är orättvis. Förstår att du tycker det är dåligt att du inte går ner i vikt av att ligga på så stort underskott. Kanske hjälper det att tänka att många andra också är missnöjda med sin kroppsliga lott? Jag tycker t.ex. att det var dåligt att min mage fortfarande hade så mycket fett i våras trots att jag oftast bara pr protein och grönsaker till lunch och middag. Medan andra ku de äta vad de ville och inte träna alls och ändå ha platt mage med lätt definition. Du är inte ensam om dessa tankar.
Såg att min text innehåller några otillbörliga ord här och vasar. Svårt att skriva på mobilen, den gör lite som den tycker är bäst x)
Som vanligt känner jag igen mig i det du skriver. Du är inte ensam, även om man känner sig mest ensam i världen med dessa tankar och problem.
Människor som på något sätt är sjuka hatar ofta sig själva långt mer än andra någonsin kan hata dem. Så jag tror ingen når till så långt hat som du känner du inför dig själv. (undantag finnes självklart) men jag tror faktiskt att det där hatet du slänger på din kropp och själ är den värsta du kommer uppleva.
Glöm inte det, att det finns EN TID då det finns något annat för dig. Det är jag övertygad om.
Helt sjukt. Så ska vården inte agera. Som med min huvudvärk. Äh ät lite starkare voltaren och ipren så klarar du vardagen med huvudvärk ändå.. Eh så jag ska leva med huvudvärk i månader, kanske år..?
kramar
Jag är också avundsjuk på dessa människor, har varit ledsen för detta men ledsen och that's it, så jag betvivlar också på att jag förstår dig. Men smärtan du beskriver gör ont i även mig. Jag önskar att du inte behövde genomlida något av detta! Men jag förstår att du är rädd.
sv;
Tacktack, jag gjorde mitt bästa jag… Ingen orsak. Du förtjänar det jag skriver till dig så ta åt dig. Du ska inte behöva känna någon hemskhet...
Svar: Ja, det är det. Det är helt fantastiskt att ha en sådan tro. Och det är inte svårt att ge Gud en chans. Om du vill det. :-)
Jag hatar inte dig. Jag känner snarare tvärtom att jag skulle vilja göra något för att hjälpa dig. Om det så bara skulle vara något litet som att ge dig en kram och säga att allt kommer att bli bra. <3
Visst förstår jag din rädsla, det är samma rädsla jag själv bär runt på och som ofta hindrar mig och får mig att ta lite i underkant istället för normalt eller "för mycket".
Jag har egentligen ingen aning om hur min kropp är, dock borde jag inte ha några anlag om man tittar på mina syskon...
Styrkekramar till dig finaste! <3
Styrkekramar till dig!
Hej! Har förut aldrig läst din blogg och hamnade här nu av en slump, och rätta mig om jag har fel men du vill att något ska hända? Att någon ska sätta ner foten och säga stopp? Det vill jag också förut....men det är du själv som måste kämpa och blir frisk. Finns ingen annan som kan göra det åt dig. Tänk på de! Och får du inte tillräckligt med stöd från vården, säg det! Det är ju ditt liv och din kropp som blir lidande. Kram!
