Hej söndag.

Det räcker nu.
 
Vägde mig igår och efter allt kämpande för att gå ner i vikt (ja, jag är sjuk) så visar den.. plus. Jag har ätit hälften av vad jag borde. Jag har tränat varenda jävla dag. Jag kan inte gå ner i vikt. Jag hatar min kropp. Det finns inget annat ord. Det finns ingen ord som är starkt nog. Som kan uttrycka vad jag känner.
 
Dömd att leva hungrig eller tjock.
 
 
Det räcker nu.
 
 
Jag låg på golvet i fosterställning och sparkade i väggarna. Jag låg och grät. Jag står inte ut. Jag orkar inte. Jag vill framförallt inte.
 
 

Kommentarer
Postat av: Helene

Tänk på att det kan vara vatten/ mat som gör skillnaden också. Ibland när jag druckit mycket så kan jag väga mer än ett kilo mer än tidigare. Kanske din kropp blir rädd också av att du äter för lite. Eftersom du varit mycket underviktig tidigare, den kanske är rädd för att bli det igen och försöker spara?

2013-11-03 @ 13:29:57
Postat av: Maja

Eftersom att du äter i underkant suger kroppen åt sig allt den får. Det är hemskt att höra hur ditt mående bara verkar gå neråt, önskar så att det fanns nåt att göra...
sv: Ja, det var riktigt skönt att få lufta tankarna lite - och behövligt.
Kram!<3

2013-11-03 @ 17:01:29
URL: http://nolicedere.blogg.se
Postat av: Julia J

Precis som de andra skrivit, det kan bero på allt från extra föda/vätska i kroppen, att du ätit mer salt, att kroppen vet vad som väntar när du drar ner maten och reagerar med att dra ner funktionerna i kroppen istället för att släppa ifrån sig fett.

Jag har själv varit väldigt, väldigt underviktig tidigare och trots att jag i perioder äter för lite (ej medvetet då viktminskning absolut inte är något jag strävar efter, bara min aptit som är usel) går jag aldrig ner trots att jag med den mängden jag äter borde gå ner. Jag är i och för sig glad att det är så, att jag kan äta lite men ändå behålla min normalvikt, men troligtvis är det pga tidigare svält osv.

Försök se det som något positivt, att kraftig undervikt inte länge är något som går att uppnå. Att det inte ens är något att sträva efter och försöka med då kroppen helt enkelt inte vill. Försök jobba utifrån var du står nu, att finna en balans så att det varken blir för mycket eller för lite. Försök att mer se till hälsan istället för vikten, då släpper pressen att man måste se konkreta bevis hela tiden och man kan på ett helt annat sätt testa sig fram med vilken kost som passar en och som man mår bra av.

Läst att du har både asperger och adhd - vilket jag också har, klara du av att äta varierat? Du kanske äter en kost som gör att du samlar vätska och eller inte riktigt "fungerar" i din kropp? Äter själv så otroligt ensidigt (samma sak alla tre mål om dagen, 5 olika livsmedel allt som allt, har inget med någon ätstörning att göra, det är min asperger) och tror även det har att göra med att jag inte går ner. Kroppen vet vad som väntar och magen/matsmältningen behöver inte anstränga sig något nämnvärt och inga andra "funktioner" "sätts på prov" då den vant sig vid min mat och har väl på något vis bromsat ner sin funktion.

Jag blir ledsen av att läsa att du mår så dåligt över vikten och önskar innerligt att du en dag kommer över det, ser nya väger livet och släpper den biten. För mig blev det enklare när jag fick mina diagnoser, jag har alltid haft matproblem (ensidighet, rutinmässigt osv) men vikttankarna släppte helt och hållet. Nu fokuserar jag på annat i livet, skolan, mina specialintressen och mina djur tar upp all min tid. Har du inget du hellre vill lägga dina tankar och energi på?

Jag hoppas du fortsätter kämpa, det går att ta sig ur detta med vikthetsen, oavsett hur omöjligt det än må kännas just denna stund. Se ditt mående som ett experiment, försök låtsas som om vikten inte finns och testa livsmedel och olika kost som istället kan göra att du mår bättre.
Kram på dig.

2013-11-03 @ 22:40:56
Postat av: Anna

Din kropp går på sparlåga, metabolismen går ner när du äter lite och framförallt gör mycket träning (kondition) att metbolismen blir låg. Du, du har redan vunnit den där tävlingen...att svälta, hetsträna etc. Det finns så mycket annat du kan erövra! Jag hoppas verkligen att du hittar en väg ur snart, det går...på något vis. Jag säger inte att det är lätt, men det går.

Svar: Jo, jag vet att det är så det ska fungera. Jag kan bara inte förstå varför det gör det för mig men inte för andra. Jag kan inte heller förstå hur min kropp prioriterar var energin ska gå.
Tävling och tävling. Det är mest en flykt från rädsla.
uppfortsomfan.blogg.se

2013-11-06 @ 09:04:09
Postat av: Linn

Av vad jag kan se på bilderna så ser du smal och fin ut!

Hoppas dina destruktiva tankar kring mat och utseende försvinner!

Får du någon terapi?

Mvh Linn

2013-11-06 @ 21:43:06
URL: http://raur.blogg.se
Postat av: Anna

"Jag kan bara inte förstå varför det gör det för mig men inte för andra." Hanna, du kan inte veta när du inte provar. Det tar lång tid att återställa en kaosartad metabolism. Månader, år. Du kommer att behöva äta och äta, lyssna på kroppen, vila. Du kommer att gå upp i vikt, kanske jättemycket. Men det kommer att ta stopp och vända. Även om jag inte håller med om allt på denna sida, så var den en stor hjälp för mig att våga släppa rädslan, jag trodde precis som du att jag inte funkade som alla andra. och gjorde inte det, då, metabolismen var helt fucked up. http://www.youreatopia.com/

Svar: Jag har provat. Det är inte första gången jag äter på tok för lite och är fast i skiten. Jag gav det två och ett halvt år och ingenting blev bättre. Inte det minsta lilla. Det tog inte stopp. Det vände inte. Det var vidrigt.
uppfortsomfan.blogg.se

2013-11-07 @ 09:12:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0