uppfortsomfan

This night

There are things I have done

There's a place I have gone

There's a beast and I let it run

Now it's running my way

 

 -Black Lab, This Night-

 

 

Jag har packat. Fyllt den nya neccesären. Haft ångest för att jag köpte den. Fast det var rea och fast jag behövde en. Så onödigt. Egentligen. Samma sak med tröjan jag köpte. Fast den var så mjuk och skönt. Bara dumt. När jag går upp i vikt och blir fläskberg kommer den ju inte ens passa. Ja, det kommer bli så. Om jag inte svälter ihjäl. Vilket mer och mer känns som ett alternativ och en möjligen utgång av det hela.

 

Jag har förhandlat bort en pizza när jag kommer fram imorgon kväll. Nej jag fixar inte det. Inte med alla människor, inte när jag inte är trygg. Knappt då. Senast i lördags slutade en pizza utan ost hemma med Jonathan med självskada. Jag är inte där. Jag orkar inte med. Jag försöker förstå hur jag ska stå ut med en helg utan träning. Planerar in ett löppass imorgonbitti fast jag är förkyld och trött. Tänker att på söndag landar jag ju halv fem, jag hinner springa när jag kommer hem. Min hjärna är så trött. Min kropp är ännu värre. Eller så känner jag bara efter för mycket.

 

På mottagningen idag satt jag med ångest och likgiltighet i samma kropp. Det är en underlig känsla. Jag satt också med ett hjärta som slog galoppslag lite som det kände för. Satt och lyssnade när psykologen gick igenom resultaten från alla deltest som vi gjorde. Genom dimman i hjärnan tog jag in. Att jag på någon av intervjuformulären fått dubbla poängen jämfört med vad som är gränsen för diagnosindikation. Hur jag under den filmade intervjun hade varit miserabelt dålig på det där med ickeverbal kommunikation. Eller, det var väl inte så det utrycktes riktigt. Snarare så att det inte fungerade som normalt. Alls. Hörde att jag var intelligent. Med alla resultat sammanräknade ska jag tydligen tillhöra dom översta fyra procenten av befolkningen. Utan mitt funktionshinder beräknas jag tillhöra dom två översta. Men arbetsminne och tidspressade uppgifter sänker lite. Faktum är att jag bara låg inom normalen på en enda av dom deltesterna. En poäng under högsta för att vara på normal. I allt annat presterade jag över medel. Saken är den att jag inte överhuvudtaget märker att jag skulle ha det där. Jag tror jag har fel umgängeskrets. För i jämförelse med i stort sett alla jag känner är jag synnerligen alldaglig. Jag har helt enkelt för smarta vänner=). Vilket jag är tacksam för.

 

Jag fick en diagnos. En aspergerdiagnos att komplettera min adhd med. Men i gengäld blev jag av med en borderlinediagnos jag inte ens visste kvarstod. Senast jag såg den var för fem eller sex år sedan. Det kändes bra för på det stora hela tycker jag inte att det är en diagnos jag faller in under kraven för.

 

När allt var färdiginformerat sa psykologen: "får jag fråga hur du mår?" varpå jag svarade: "ja". Sedan frågade han hur jag mådde. Jag insåg precis efteråt hur extremt skrattretande mycket det där nästan var parodi på asperger. Det där med att ta saker bokstavligt. Han är för övrigt obehagligt bra på att läsa mig. Jag är otroligt svårläst. Det är inte mycket kroppsspråk, det är inte mycket hintar. Folk som känner mig vet ju såklart. Han och jag har träffats färre än tio gånger och han plockar upp otroligt fort och otroligt korrekt hur det är. Och, han frågar. Det pratades löst om att han och jag kanske skulle ge oss in i behandling för självskadandet. Jag ska tänka på det. Det känns... som att är det med någon det ska fungera så är det väl honom. Det känns också som att det är rätt hemskt. Som att det kan bli för mycket ganska lätt eftersom jag helt uppenbart inte kan gömma mig. Inte kan dölja. Eftersom jag inte kan skydda mig själv. Jag vet att det är bra, egentligen. Jag vet också att det är brutalt.

 

Sedan lyckades jag övertyga mig om att äta en vettig middag. Ciabatta med hoummus, palsternacka, morot, aubergine, paprika, oliver och ruccola på. Jag kan ju helt ärligt säga att det var det godaste jag ätit på många månader. Mycket bättre än dom gånger jag vågat mig på godis, kakor, pizza eller valfri annan ångestframkallande mat. Sedan maten intogs har dock ångesten våldfört sig på mitt huvud å det grövsta och jag vet inte hur jag ska klara av resten av kvällen. Det blir inte imorgon jag provar något sådant igen, det känner jag tydligt. Just nu vill jag bara gå ner tio kilo och försvinna. Typ sluta andas. Ungefär exakt så stark är ätstörningens makt över mig för tillfället.

 

Ny tröja, med stor ångest och en skitig spegel.

 

Det låter som att det skulle vara bra för dig att gå hos den psykologen! :-)

Jag tror också att det skulle vara bra för dig att fortsätta träffa den psykologen. Jag är lite för trött för att formulera mig just nu, men jag tycker att du är väldigt bra på att skriva och jag önskar dig lycka till i helgen!

Tröjan är superfin, och du också!
och du, du är smal. Du behöver inte alls gå ner någonting, inte ett kilo. Din kropp är fin som den är!

sv: Ja, det är så jobbigt.. så jobbigt. alla frågor. De frågar vad jag gör om dagarna, ingenting. Frågor om jag går i skolan, nej säger jag. Så får man en konstig blick tillbaka. Massa styrkekramar tillbaka finaste du <3

Den där psykologen verkar vara den stora behållningen just nu, finns det inget sätt som han kan hjälpa dig på?
Det måste inte vara "farligt" för att det ska räknas som en utmaning eller för att man ska känna sig stolt över det - en helt vanlig middag som man njuter av räcker gott.
Sv: Ja precis, det gäller att hitta det där hindret, men det har ju en tendens att gömma sig...
Kram! <3

Häftigt att du fick sådana testresultat! Även om det är mycket ångest inför denna helg hoppas jag att allt ordnar sig väl med dig. Härligt att läsa att du nu har en psykolog som är behaglig och duktig.

sv;
Men ja, precis. Jag antar att jag har stressat en del inför skolan, då jag känt mig totalt opeppad på sistone och det kanske är den negativa energin som påverkar min mage.

Jaajo och att utbudet av mat från andra länder är mycket större nu i Sverige glädjer mig! Då kan man variera maten så mycket och även upptäcka en del saker antar jag då mindre livsmedelsbutiker finns för orientalisk mat och så.

Men det är rätt skönt att tycka om det mesta! Dock så är faktiskt inte jag heller ett fan av sushi, det är en av dem få rätter (typ) jag har lite svårt för. Men har för mig att det var gott en gång när jag åt det! Angående kaffe så är jag på samma sida som dig, har inte testat mycket men det har aldrig varit gott. Brukar blanda ut lite cappucinopulver med välling och o'boy vissa morgnar dock, det är gott! :)

Blir lite så. Viljan försvinner förbannat fort när orken gör det. Det känns inte lika värt att kämpa när man inte orkar.

Hoppas det går så bra det kan nu.
kramar

Vad bra att du fick en så noggrann genomgång av testningen. Då borde jag också få det, antar jag.

Superfin tröja älskade du! Jag tror att din asperger + ADHD sätter stopp för ditt tillfrisknande ifrån ätstörningen.. Känner folk med asperger som fick ätstörning p.g.a. den, tvångstankar p.g.a. aspergern osv.. :l Önskar bara jag kunde hjälpa dig på något sätt.

Sv: Wiie! En till vän, haha. Nä men nu är det lite lättare att prata ibland :) Om man inte vill lägga ut saker och ting officiellt hela tiden.

It sure does! Jag gjorde ju själv en sådan blandning förut, med nötter i också. Yummy! Lätt att glömma, haha. Ah, ja jag vet inte.. Jag har klarat mig ett tag på mina proteinshakes men å andra sidan tränar jag ju ca. 60-90 minuter efter den och kommer sedan hem för middag.. ;)

Kanske stämmer, jag vet inte. Försöker inte lägga så mycket vikt vid det om jag ska vara ärlig.. :P Jag trivs som jag gör nu och ja, då har vikten ingen betydelse för mig. :) Men de är klart man vill gå ner när mna ser att man rultat på sig ordentligt! Det kan jag ju inte neka, men det är väl en helt vanlig handling. Man går upp lite, ner, upp, ner.. Osvosvv.. :) Man dömer ju INGEN utifrån vikten, egentligen. Det är personligheten som spelar roll. Och ja, det är ju lite dubbelt.. För så sa min psykolog också. Går man upp över en viss vikt och inte trivs kan man ju alltid gå ner igen.. Hmm? Logiken där liksom.. Ja, vi kan försöka utrota trivselvikt tilsammans ;)

Såg alla avsnitt av Supersize vs superskinny när jag var sjukast i min ätstörning.. Kollade säsong efter säsong, lol.. Fint liv. MEn ja, mycket fry-ups och så vidare.. Flingor, mjölk.. Vitt bröd med marmelad/ annat snask. De är säkert nå fiberberikade flingor enligt honom, haha.. Aldrig varit utomlands men England vill jag absolut åka till! :) Har många vänner där. :)Via nätet dårå.. Men de finns nog nyttigare mat på vissa ställen ;)

Lite så är det med min vän där som jag har berättat om. jag kan läsa henne som en öppen bok. Det var samma sak med mitt ex. Varken hon eller min vän nu kan dölja något för mig. Jag genomskådar det. Bra eller dåligt? Både och skulle jag nog säga. För mig är det väl mest bra, men för min motpart kan det kanske vara lite jobbigt att aldrig kunna dölja något. Eller så är det det det inte är. Att ha en trygghet där som alltid ser hur det egentligen ligger till, hur man än framställer det, vad man än säger. Jag vet inte...

SV: Jomen det är ju lite det jag menar. Att man stänger av den delen av sina sinnen, komplimanger träffar bara ytan och faller sedan platt till marken. De tas inte in, för man tänker att sådär kan det ju inte vara. Jag är inte värd något så fint etc. Som du säger, först och främst är det de komplinmanger somborde komma inifrån, till en själv, som saknas. Då känns det faktum att ta komplimanger från andra ännu svårare på ett sätt kan jag tänka, för varför skulle någon tycka så om mig?

Jag gjorde ju min internationella debut i januari i år, så det är inte alls långt bort att få dra på sig den blågula tröjan igen. Vi är ju åtta spelare i truppen, där sex tas ut till mästerskap, så det är bara att kämpa vidare och fortsätta kriga för det :)

Det finns ju bättre hallar än Gubbängshallen. Den är ganska sunkig och ofräsch i största allmänhet, men det finns klart sämre hallar också. Publik har vi knappt någon alls, så det problemet som handbollen har i Gubbis har inte vi, även om jag vet att de läktarna inte är de bästa direkt...