uppfortsomfan

Regnväderspromenad

 

Tisdag är psykologdag. Jag var trött, ofokuserad och nere. Fick låna en ny bok. Hade ångest och promenerade därifrån in till stan. Drack kaffe, läste boken. Tränade med Jonathan. Åkte hem. Åt nötter till middag. Cyklade i ösregnet för att köpa ost. Ungefär så. Det går inte att bli nöjd. En mils promenad, en dryg halvmil på cykel och ett gympass och jag tycker jag borde göra mer.

 

 

 

Usch ja, precis så. Det går inte att bli nöjd, det hade ju alltid kunnat vara lite mer. Lite bättre. Lite mer. Att det kan vara så svårt att lära sig sluta med det här eviga slavdrivandet? Men samtidigt förstår jag inte hur man gör för att ha empati med sig själv när man själv är den person man hatar mest.

Jag har faktiskt undviket soja för jag tycker sojakorv är så jäkla äckligt :P kanske skall testa färsen du tipsade om dock :-)

Det har du rätt i. Till sist är människan i sig ganska ensam. Mer eller mindre, men alltid lite.

Finns nog egentligen två kriterier som är lite avgörande; främst anledningen men också till vilken vikt man vill gå. Så viktnedgång behöver inte alls vara stört. Men gör du det av en frisk anledning, ä det jag menar..?

Så är det ju inte alls konstigt att du tänker. Dina tankar är bara dina. Men ge inte upp dig själv.
kramar