Inte så häftigt precis.
Det handlar om ögonblick till ögonblick. Som att hoppa mellan grästuvor i en myrmark. Att inte sjunka ner i den sugande sumpiga ångestblötmarken. Att inte veta om nästa tuva bär eller ej.
Med twisten att inte ens riktigt veta om jag vill till nästa tuva eller om jag vill sätta mig ner och sakta sjunka under ytan och försvinna.
Hos psykologen idag. I måendet "om jag rör mig, andas eller pratar så exploderar jag". Så jag var tyst, kröp ihop, höll hårt runt dom uppdragna knäna och väntade på nästa sekund för den jag var i var hemsk. Hela tiden. Och nästa var aldrig bättre.
Kommentarer
Postat av: Maja
Jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra för dig, om ens bara att krama om dig för en sekund. För du är inte värd den här skiten, du är värd att få leva lycklig och må bra.
Styrkekramar! <3
Trackback
