uppfortsomfan -

Is that me? (så ärligt och rakt att lättriggade människor kanske ska undvika läsning)

Jag vet inte om det är en försvasmekanism (för att hålla ihop). Eller om det är så att man inte vill försöka förstå riktigt (för att sanningen skrämmer). Eller om de helt enkelt inte riktigt går att ta in.

Att det kanske är så illa som vården agerar som att det är. Det är svårt att greppa att det är jag som sitter hos sjuksköterskan och när jag slänger en blick på klockan inser att hennes lunch började för en kvart sedan men att hon inte sagt något. För hon vill veta säkert att jag lever nästa vecka. Att jag kommer komma till min tid hos psykologen då.

Att ta in att det är jag som får börja mitt samtal hos psykologen tidigare under veckan med att förklara att nej jag orkar inte leva men jag har inga konkreta planer på något så han kan släppa den värsta oron. Att han sedan trots att han är väl medveten om min inställning till mediciner känner sig nödd och tvungen att ägna resterande tid åt att ömsom vädjande och ömsom logiskt förklarande få mig att överväga medicinering eller ect. För allt måste ju vara bättre än det helvete jag lever i nu? Vilket jag inte tycker och när han reser sig för att hämta någon av alla dom där skattningsskalorna dom tenderar att dela ut när man mår kasst ser jag att han skrivit i sitt block med den korta blyertspennan "hellre död än medicin". Vilket är min inställning, vilket är hur illa jag tycker om antidepp.

Ta in och förstå att det är jag som i förbifarten funderar på huruvida en välknuten snara är bättre eller sämre än vad jag kan hitta i vårat medicinskåp i tillräckligt stor mängd. Att det är en tanke som inte väcker några större känslor. Mest en axelryckning och det enkla faktabaserade övervägandet.

Inse att det är jag som spenderade både fredag och lördag kväll och natt på akuten för att tråcklas ihop. Att det är jag som strax efter tre på lördag morgon har samtalet om psykakuten med en läkare, ståendes i det alltför välbekanta operationsrummet på ortopedakuten. Läkaren som säger att hon starkt råder mig att ta hennes remiss och gå dit, att hon inte känner sig trygg med att jag åker hem. Medan jag står där och försöker reda ut om hon är beredd att skriva vårdintyg eller ej. Vilket hon hintar att hon är.

Så det är jag som spenderar några timmar helt ensam i psykiatrins väntrum. Det är inte helt lätt att se att det är jag som sedan åker hem, tidigt på morgonen, sover för få timmar, går upp och äter på tok för lite och sedan hamnar där på ortopeden igen.

Det är kanske så att om jag förstod fullt ut så skulle jag inte stå upp. Jag vet inte. Eller så är jag bara "duktig" och vägrar förstå att jag inte klarar det längre. Att jag inte kan själv.

Vilket jag ändå måste göra. Ingen annan kan göra mig frisk.

2014-08-25 @ 12:44:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Diana Doss

ja, det är roligt! som en enda stor klätterställning! fast jag behöver nog lite mer idéer på vad man kan göra ;) brukar lära mig genom att titta på andra och få idéer från dem ^^ fast jag gillar också att träna specifika muskelgrupper :)

jodå! nej 3 bar ganska lagom :) 10-12 st!!!! fy tusan vilket spring!! :O haha

haha, ja men det var ju bra tajmat ändå ;)

ah juste det hade jag till o med glömt bort :P haha

2014-08-25 @ 13:09:45
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Postat av: Silverglitter

<3 En sekund i taget.

2014-08-25 @ 15:25:49
URL: http://silverglittrande.blogspot.se

Postat av: beayourdreams.blogg.se

Älskade vän, det gör ont att läsa det här.. Även om du redan berättat det mesta för mig. Det gör ont i mig att du har ont och jag vill bara att du mår bra. Du är det bästa som någonsin hänt mig, även om vi sällan ses men bara samtalen med dig är så givande.

Sv: Jaa! Sötpotatis i ugn med flingsalt har jag testat i alla fall, några gånger. omnomnomnom :D Sötpotatis är god kokad, mosad och i ugn.. Gjorde sötpotatischips en gång; perfekt ;D

2014-08-25 @ 18:02:33
URL: http://beayourdreams.blogg.se/

Postat av: Maja

Älskade fina Hanna. Att läsa det här gör ont. Jag önskar så att vi bodde närmare varandra så att jag kunde komma och hålla dig i handen, krama dig hårt och finnas där för dig 24/7.
Trots att du vill själv, ta emot hjälpen. Jag tror att du behöver det. Jag har nekat mig själv hjälp alldeles för länge, du är värd att må bra!
Styrkekramar! <3

2014-08-26 @ 10:13:02
URL: http://nolicedere.blogg.se

Postat av: Lissie

Frågan är om man själv kan göra sig frisk. Jag tror det är en process man är fler om. Det går inte utan dig, men det går kanske inte utan hjälp heller. Det måste bara vara rätt hjälp. Hur man hittar den har jag inget svar på tyvärr...

2014-08-27 @ 09:34:03
URL: http://fairlynuts.blogg.se

Trackback