Sarek, del 1
Många dagar i vildmarken tar mycket plats så det blir uppdelat.
Starten gick torsdagen den sjuttonde juli med nattåg från Stockholm till Gällivare och därifrån vidare med buss till Ritsem. Vi passade på att fika, sista färska maten på rätt många dagar och inhandlade mer salt vilket visade sig vara bra gjort. Somliga skulle nämligen ha salt i högvis på maten när det var varmt och svettigt.
Från Ritsem tog vi båt över Akkajaure för att sedan kunna påbörja vår vandring in mot Sareks nationalpark. Första dagen gick vi i Stora sjöfallets nationalpark.
Från båten på väg över.
När vi kommit över med båten var klockan nästan tre och vandrandet började alltså med mat. Osttortellini, första av sex gånger och förmodligen den bästa eftersom den fick sällskap av rökt röding som vi köpte vid fjällstationen.
Det finns två vägar in i Sarek från den punkt där båten angör, på varsin sida av Akkamassivet. Den ena följer en led större delen av vägen och den andra är rakt in i oledat land. Vi valde den andra. Vilket visade sig vara rätt spännande. Kanske var det bra för vi blev härdade och ingenting efter det var lika hemskt. Sluttningen ner från berget var nämligen beväxt av "helvetes jävla videsnår". Vilket översatt är videsnår upp till armhålorna som rivs rätt ordentligt, blötmark som var ordentligt sumpig och lätt att på vissa ställen helt överraskande köra ner hela kängan i sörjan och bli blöt. Eftersom marken var blöt blev videts väldigt många och överraskande stora rötter mycket hala. Snåren var täta så man fick tränga sig igenom och ovanpå det var det myggigt. Väldigt myggigt. När vi tagit oss igenom det där var jag så arg och trött och ville bara hem. Så, jag la mig ner på mage och vägrade gå en meter till. Så, vi stannade och åt.
Middagsutsikt dag ett.
Flodgrisar på fjällvandring.
Dom två viktigaste mattillbehören. Olja är per viktenhet något av det
mest energirika man kan hitta och dom fyra stora gossarna jag gick
med hade bestämt sig för att det var ett kanonsätt att få upp energivärdet
på maten, att hälla en halv dl olja över varje portion. Jag hoppade den
den biten. Saltet gick åt i drivvis, dom tyckte det behövde ersätta
saltet som svettats ut. Det stämmer ju, till viss del i alla fall. Själv
saltade jag mer normalt, man vill ju kunna äta maten också.
Myggjävel in action.
Efter maten tog vi vårat första vad, en rätt ordentligt ström sak med isvatten. Jag tog det säkra före det osäkra och vadade i barfotaskor och trosor. Uppfriskande minst sagt. Sen var i princip första dagen slut. Vi hittade en tältplats, slogs med lite mygg och somnade. Efter att jag svurit lite till över videskogen.
På gång dag 2.
Myggnätet var min bästa vän ett tag där.
Den andra dagen gick vi längs med och sedan upp och ner för en liten knöl bredvid själva Akkatoppen. Precis när vi var på väg att gå ner kom det första regnet och höll i sig i säkert en kvart. Det var en av väldigt få gånger regnjackorna åkte på.
Det äkta paret på höjden.
Strax innan den där skvätten regn.
Så här såg det ut från vår tältplats den andra natten.
Den här utsikten fick man om man vred sig åt höger.
I den lilla sjön togs det första kalla doppet och tvagningen på resan och vi passade på att skölja ur lite kläder. Vi hade sån otrolig tur med vädret sett ur det perspektivet. Strålande sol mest hela tiden och rätt ofta en liten lagom vind som torkade kläder alldeles perfekt.
Kommentarer
Postat av: Ida
Obeskrivligt vackert! Säkert tusen gånger vackrare i verkligheten.
Postat av: Silverglitter
Det ser verkligen helt fantastiskt ut!
Trackback
