uppfortsomfan

Ja, jag är uppriktigt förvirrad nu. Alltså, verkligen.

 

Igår gick det åt skogen med att hålla ihop mig själv (upside, det var faktiskt två veckor sedan senast) och jag slutade min torsdag på akuten. Turligen med en av dom mer stabila och kompetenta läkarna. AT-oro är inget som jag orkar hantera mitt i natten när jag inte är så pigg. Hur som, sköterskan som jag träffat av och till sedan jag först hamnade i den här röran med långa nätter och stygn kan min historia rätt bra. Vilket gör att hon frågar om jag äter för pulsen är låg nu igen. Det hela slutade med ett ekg och lite blodprov och när läkaren studerat allt så sa han att det såg okej ut men han ville gärna ge mig en dos b-vitamin innan jag åkte hem. Med andra ord ingen fara på taket. Klockrent och klart?

 

Nej. Idag hade jag tid hos min läkare på psyk. Han är också en bra läkare. Första meningen han sa var att han ansåg att jag bör ha avdelningsvård för ätstörningsproblematiken. Fortsättningen var att han ansåg att det förelågg en fara för mitt liv om jag inte får den och att han är beredd att skriva vårdintyg om jag vägrar.

 

Ord man inte vill höra. Och ord som förvirrar mig otroligt. För det var inte ens tolv timmar mellan dom två olika läkarnas bedömning. Vem tusan har rätt?