uppfortsomfan -

Pepparkaksbak, matpanik och sånt där.

Hemma, hemma är bra. Hemma är tryggare. Vi bakar pepparkakor av degresterna från min brors kavlande i lördags när jag var för mentalt utmattad för att orka delta. Giraffer, isbjörnar, lilla Myisar, älgar får och flygplan. Bland annat.

Vi går på stan och jag har inte fått i mig något alls och är trött och grinig och vi hamnar på ett cafe till slut och den varma drycken är guld värd och jag blir lite mindre monsteraktig. Jonathan håller fram sin macka och ber mig smaka. Lika mycket för att den är god som för att han vill att jag får i mig något, vad som helst. Jag stirrar på biten i två minuter och tar den minsta möjliga biten som är möjlig utan att bara slicka på brödet. För ångesten är så stark och jag är för trött och för fast.

Utsvävningen med kaffe med mer mjölk än jag har hemma ger mig ångest och när kvällen kommer så orkar jag inte. Sys ihop, kommer hem och ångesten tar ny sats och det är bara tack vare att jag lyckas somna som jag inte hamnar där igen. Sedan vaknar jag och mår lika jävligt.

Det är mitt fel att jag inte tar tag i det. Jag vet. Jag vet bara inte om jag har lust och ork att ens försöka leva. Det blir lite svårt att ta tag i det då.

2014-12-15 @ 11:43:07 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: A means to an end

När träffar du läkare eller psykolog nästa gång? Känns angeläget att någon har koll på dig.

2014-12-15 @ 12:41:24
URL: http://ameanstoanend.blogg.se

Postat av: TicTacToe

Läste tidigare inlägg och kommentarer och man slutar aldrig att förvånas över bristen på kunskap inom psyk... Tycker att det är rent ut sagt för jävligt att du inte får någon bra hjälp. Det är bara en tidsfråga innan din kropp ger upp och det får inte hända :(

Det är så tydligt hur fast du blivit i ätstörningen och du behöver hjälp för att våga äta och dricka igen. Den där remissen tar för lång tid.

Japp, jag har nog tyvärr blivit för bra på det. Borde ju kunna dra nytta av den egenskapen när jag börjar spela teater igen...

Du kanske inte behöver bestämma dig utan våga ta tag i det för att se vad det tar dig? Ge inte upp!

2014-12-15 @ 15:17:35
URL: http://tictactoe.blogg.se

Postat av: Minna

Det är inte ditt fel. Du har inte valt att må dåligt. Det är inte ditt fel, på samma sätt som det inte är någons fel att man drabbas av en fysisk sjukdom. Det är inte din vilja eller din styrka det är fel på. Du kämpar som en galning varje minut, så styrka har du massor av. Det är vården som inte har resurser eller kunskap nog att kunna erbjuda rätt hjälp. Det är inte du.

Svar: Det känns bara som det är mitt fel. Alla säger ju att man ska bestämma sig och sen göra. Och jag.. gör ju inte. Jag är bara sjuk och fortsätter vara det. Det känns som jag gör fel, som jag borde göra något jag inte gör och många hintar det också.

uppfortsomfan.blogg.se

2014-12-15 @ 17:04:58

Postat av: Nathalie

Det är INTE ditt fel!!! :(
Massa kramar

2014-12-15 @ 21:26:09
URL: http://envanligovanlignathalie.blogg.se

Postat av: Miss Lyckad

Nej, det är definitivt inte ditt fel. Det påstås att vi har så bra sjukvård i det här landet. Hade vi haft det hade du fått adekvat hjälp för länge sedan. Jag förstår din uppgivenhet, men snälla fortsätt kämpa! Blir uppriktigt orolig för dig.

2014-12-15 @ 23:15:36
URL: http://avoidantpersonality.blogg.se

Postat av: Elin

Blir verkligen så arg när jag läser, men samtidigt blir jag ledsen. Att det ska få gå till så här. Psykvården är verkligen nedprioriterad...
Som du säger så blir det satans jobbigt när man har dubbeldiagnoser. :S

Kikade också på handbollen :) gillar sport så tittar mycket.

Vet hur svårt det är att stå emot när man kan bli utskriven. MEN något måste ju hända?! Som du säger kanske du inte har lust och ork till att skapa något som kan hända själv, men det måste ju finnas fler som ser hur kasst du mår?
kramar

2014-12-16 @ 00:43:19
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Postat av: Ida

Jag hör hela tiden att det är "bara" att bestämma sig. Att agera o inte känna efter. Göra det som är rätt även om det känns fel. Att "vill du så kan du". Men det är inte så lätt. Man känner sig bara misslyckad. Just nu agerar jag men stänger av känslorna vilket inte heller är bra antar jag...

2014-12-16 @ 14:27:29
URL: http://iminetta.blogg.se

Trackback