Remisshantering.
Haha känner igen det där på bion, höll på att flytta mig i stolen upp och ner så jag hoppas verkligen inte att jag störde min vän bredvid :P
Jag är inte rätt person att bedöma detta med din relation till flodgrisarna då jag är extremt barnslig av mig och älskar söta djur (både äkta och oäkta) plus har livlig fantasi så när du beskriver detta så får jag roliga scenarion uppspelade i huvudet av det du beskrev ;)
Det där med remissgången lät himla knepigt :-/
Vad skönt att han inte skuldbelade dig utan de professionella. Han har ju dessutom rätt så det var bra att han kunde förmedla det till dig så att du inte känner någon skuld.
Har du någon gång varit orolig för dig själv både gällande den psykiska och fysiska hälsan?
Det är inte precis första gången jag läser/hör nåt om scä som inte låter så himla bra... Verkar vara många som tycker att de inte är på topp liksom.
Men på ett sätt kan jag förstå, för en patient som inte är motiverad blir ju väldigt svårt för dem att hjälpa. Så antagligen vill de ha egenanmälan för att se så patienten har någon form av sjukdomsinsikt.
Förresten så hamnade jag här bara sådär av en slump och insåg att min andra, lösenordsskyddade blogg heter nästan lika som din, så det kanske verkar som att jag härmade dig hahaha. Det gjorde jag inte!
Tyvärr verkar vi ha liknande problem också :/
Sv: Ja det är skönt att shoppa i Kista, hatar att frysa så :)) men det är mycket folk, jag hittade iaf vad jag skulle, shoppade för 1000 kr, och hade lätt kunnat köpa mera, haha. Ok, mjo det stämmer. väldigt kallt på 51:an, och på 1an Obs fick jag täcke båda gångerna jag var där. Det är härligt när man känner att personalen på avdelningarna har tid att sitta och prata med patienterna. Tar sid tid och lyssnar. Tyckte om en sjuksköterska på 51:an mycket som tog sig tid. Men gud vad knäppt när jag var där sist för nån månad sen. Jag var på frivillig vård, men fick ändå inte gå ut. Och där är ju det dubbel dörrar, men en dag var båda öppna så jag lyckades sticka. Var borta nån timme, mådde skit och ville göra något dumt, men gick tillbaka efter en timme cirka. Då hade de inte ens brytt sig där.. bara för att jag var där på frivillig vård. Sjukt. Och dagen innan hade jag tagit min data sladd runt halsen. Och samma dag som jag stack, skrev läkaren ut mig efter lunch. Fast jag mådde för jävligt. Och han frågade mig inte ens hur jag mådde och varför jag stack från avdelningen. Tycker detta är sjukt. Därför om jag nu hamnar på psyk igen, st görans, så får det blir 24:an.. men känns som om man själv inte får bestämma sådant. Jag skulle vilja jobba inom psykiatrin, och då är det mycket jag vill förändra. Psyk är skit idag... fick du ha dina egna kläder på 1:an sist? Det fick inte jag... usch.
kram!
Ansträngd situation. Mötte du din "nästansläkting" där på psykakuten?
Hur känner du förresten angående det här med journaler? Just nu är jag rätt irriterad över att det är så krångligt att komma åt min egen journal, medan andra människor kan titta i den lite som dem behagar...
Jag tycker tvärtom, egenamälan borde prioriteras för vill man ha hjälp och söker den själv bör det verkligen uppmärksammas och tas på allvar. En person som tar det modet till sig borde belönas och det ska inte vara beroende på att man har en läkare som hjälper en. Man måste tas på allvar bara genom att själv söka sig till den instans man hoppas kan hjälpa en.
Jag har förståelse för att de vill ha egenamälan för jag tror att de har många nybesökstider som det är ändå där patienten inte dyker upp, vilket gör att de som vill komma dit och väntar på att få en tid får vänta längre än nödvändigt. (De kan ju inte kräva att man avbokar eller betalar för en tid man inte har bett om, och att läkare skriver remiss är ingen garanti för att patienten vill komma). Om jag fick vänta för att de är underbemannade skulle jag inte bli så glad, men de kan knappast anställa mer personal för att väntade besökare aldrig dyker upp. Då väljer de säkert att lösa det såhär. (Jo, det är ett problem med outnyttjade besök).
Hoppas att du får någon tanke/ingivelse som får dig att utnyttja den hjälp du erbjuds och göra saker som får dig att växa som människa. Du har allt att vinna på det, tryggheten i hang-ups innebär inte att du inte kan gå emot dem. Men de kommer vidmakthållas så länge du inte utmanar dem. I tanke och handling. Du kan, jag är övertygad. Vågar du?
