uppfortsomfan

Jomen fredag då.

Kaos, panik. Allt på en gång och stress, stress, stress. Jag vill gömma mig. Jag vill sitta på en stubbe i skogen och skrika låt mig va. Jag vill åderlåta mig och se ångesten rinna ut och önskar att det var så det fungerade. Att man kunde öppna en kran och låta den försvinna ut. Jag vill fly, jag vill riva sönder mitt skinn. Jag vill använda rivjärn över bröstet för att lindra ångestklådan.

 

Jag vill stänga av, stänga ner.

 

Slippa. Mest vill jag slippa.

 

Jag har lite svårt för somrar i vanliga fall. Nu när jag dessutom mår som en manglad katt utspydd av en boaorm så är det inte lättare.

 

Tur att illrarna är underbara. Att Alinda som haft så svårt att låta bli att ge kärleksnyp i vaderna äntligen vid sex års ålder har gett sig med det. Att Belsebub har återhämtat sig så fint, att Meja är sju år och piggare än på länge. Att vackra Pim blir mer och mer trygg med oss.

 

Onsdagsgym

 

Här har vi för övrigt något som jag kanske kan vara.. stolt? Njae, nöjd över. Jag tänker aldrig vara stolt över att visa min ärrade kropp. Det finns inget i dom märkena att vara stolt över. Men att bära shorts och särskilt såpass korta är långt ifrån en självklarhet. Varken för mig eller andra med självskadeärr. Det finns mycket att filosofera och reflektera om runt det ämnet men idag orkar jag inte. Idag tänker jag bara säga att jag har tränat i shorts och det är jag nöjd med. Jag är nöjd med att känna att jag kan välja kläder efter temperatur ibland jag också.

bra gjort!!! :)

sv: ja, det kan jag förstå. fast det värsta var ändå att jag tittade ner i vattnet när jag landade, inte skönt!!!! kändes som jag var helt svullen runt ögonen efteråt, men det var jag tydligen inte så det var ju bra :P

jo, jag förstår.. jag tycker också det är svårt att "vara stolt över sig själv", men har blivit liiiite bättre på det nu iaf.

jag kommer vara engagerad i tonåringarna och evangelisation, alltså att synas utåt.
alltså, jag brukar inte bry mig så mycket om folk går runt med kors och sånt fast de inte är troende, det är så vanligt nu. typ på mode ju. men det är fint att du inte bara har det för modets skull, utan att det finns något djupare. själv använder jag typ aldrig smycken alls. så jag som är troende går inte runt med kors om halsen, haha ;) fast religionen sitter ju ändå inte i smyckena liksom.

okej, håller tummarna för att ni hittar något som du tycker fungerar bra iaf!

Gumman, du ska vara stolt över dig. Du har fått genomlida mer än vad andra 'normala' människor har. Du lever ändå, eller hur?
Kram! <3

Härligt att du kände att du kunde ha på dig det du själv ville! Du är fin som du är, och är det någon som säger något annat och ger elaka kommentarer om dina ärr så är det den personen som har problem.

Åh, blir lite ledsen när jag läser din text, dels för att jag känner igen mig i det (texten ovanför bilden), men också för att jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Det finns så mycket jag vill göra för andra, som jag inte kan... Jag kan inte ens hjälpa mig själv. Stressen, oron, paniken, ångesten, allt äter upp inifrån... Men en dag ska jag bli en person som andra kan säga: "Tack vare dig mår jag bra" eller "Tack vare dig lever jag idag". Du förstår vad jag menar. Du är stark, utifrån vad jag har läst, och du kan vara stolt över dig, för att du har kämpat. Vi alla går igenom saker som är svåra och helt omöjligt för andra att förstå. Men någonstans inom oss finns kraften kvar.

Du kan vara stolt över dig själv, för att du valde shorts trots allt. Du valde för att du ville, för att du kan. Du valde det av en anledning. Även om man inte alltid vet vad anledningen är. Jag hoppas du mår bättre snart! Kram! <3

Svar: Jag har inte testat dem än då jag inte har fått något anfall. Men jag ska testa en nästa gång jag får ett anfall, så jag berättar då hur den funkar. Om jag kommer ihåg, haha.

Det är lugnt, du måste inte försöka förklara. :) Håller med dig lite där... kärlek är inte så komplicerat, utan det är vi som är komplicerade. Men är vi komplicerade så blir kärleken komplicerad i alla fall, även om inte ursprunget ligger där. Förstår vad du menar!

Denna veckan har jag också tränat i shorts och jag har haft shorts på mig ute, trots mina tjocka dallriga ben. Men jag orkade inte bry mig, eller jo, jag brydde mig. Ångesten var hög och jag tänkte på det i stort sett hela tiden, men jag brydde mig inte om vad andra tyckte. Denna gången var det bara mina åsikter om mig själv som räknades.

Kramar

Det var jätte kul att du sa hej :) Och nu har jag kommit på var du bor, de är väl husen typ jätte nära Åkermyntan? Jag är inte speciellt blyg, men kan bli det i vissa situationer! Men du verkar jätte snäll och gullig :) Hojta till om du vill ta en promenad någon gång? Jag är på! <3