Självhjälpen och nätet runt.

Så sitter jag där igen... ihopkrupen på golvet för stolarna är obekväma. Eller det är väl inte huvudorsaken även om jag skyller på dom för att få sitta där jag vill. Vilket jag skulle få oavsett men det känns bättre med en anledning som kan bli förstådd. Egentligen gillar jag inte stolar. Alls. Jag sitter allra helst på golvet, i fönsterbrädor, på diskbänkar eller till och med på bord.
 
Skakar. Av ångest. Av värme och trötthet. Mår så otroligt dåligt. Det är skönt att få göra det ibland. Att få säga att ja när jag får frågan. Att säga att ja, jag har ångest, ja jag mår dåligt. Inte för att jag mår bättre av det i det långa loppet men det är skönt då. Det är skönt att jag har haft sådan tur med vården ändå. Inte så att jag mår ett dugg bättre än för åtta år sedan men det är inte bara deras fel, jag är.. svår... och jag har haft otur också absolut, första läkaren på den här mottagningen var ett fullstädigt kvastskaft och ätstörningsvården har inte alls kunnat hjälpa mig egentligen men jag har haft enorm tur med dom jag träffar nu. Första två samtalskontakterna fungerade det inte med. Två kvinnor i kanske trettiofemårsåldern, träffade dom en gång var i veckan ibland, eller en av dom varje vecka så det blev varannan den ena och varannan den andra. Dom gav upp rätt fort. Tyckte inte jag blev frisk fort nog. Då kom min nuvarande samtalskontakt in i bilden och jag är trygg med honom. Det tog ett tag men han hade möjligheten att ge mig det taget. Nej, vi gör inget konstruktivt direkt. Inte som i att vi har en pågående konkret behandling, det är stödsamtal. Vi pratar om allt. Ibland om illrar och flodgrisar, ibland om sårskador och ond bråd död. Jag blir kanske inte friskare av att träffa honom men när han är borta under en period eller dom gånger vi minskat på antalet samtal blir det tyngre. Det är mer av en flytboj än en rymdraket som snarare håller mig flytande än lyfter mig men jag vet att jag tycker det känns bra att gå dit och dåligt att inte göra det så det är fint så.
 
Sen har vi psykologen. Som är... den bästa jag någonsin träffat under alla mina år jag levt. Inom vården då. All vård. Han är inriktad på npf (neuropsykiatriska funktionshinder typ as, adhd) och gör utredningar på mottagningen. Han gjorde min aspergerutredning och jag fastnade för honom på en gång. Jag vet inte hur det gick till, kanske insåg någon att jag fick förtroende för honom, men vi inledde en kontakt för att behandla mitt självskadebeteende och det är väl inte direkt det vi har ägnat mest tid åt men det är en kanonkontakt. Det är lite samma sak som med den andra, jag vet inte direkt om jag kan säga att jag mår bättre men det är något bra. Jag tror inte att jag träffat någon som har förmågan att förstå mig såpass bra tidigare. Förmodligen hjälper hans stora erfarenhet av npf till och det faktum att han själv har mycket aspergerdrag=P
 
Och sjuksköterskan. Jag brukar ha lite svårare att fungera med kvinnor i den här typen av situationer men hon verkar okej. Vi har bara träffats två gånger ännu och hon är lite försiktig mot mig men med tanke på att jag fick min aktivitetsersättning beviljad någon dryg vecka efter att hon ringde och var tydlig med min handläggare om hur mina behov och svårigheter ser ut samt hur dåligt jag mått av vårat möte så misstänker jag att det är en kvinna som inte drar sig för att ta i när det behövs och sånt är bra.
 
Med andra ord. Jag har ett bra team runt mig. Jag är tacksam över det.
 
Jag är bara... inte så bra på att hjälpa mig själv för jag.. har tappat ork, lust och vilja.

Kommentarer
Postat av: Julia

Äh, jag står för mitt sommarhat. Jag har varit jättenöjd med regnet och kyla. NU ÄR DET FRUKTANSVÄRT. Man ska gå i minikläder, allt blir klibbigt och ja jag vill som sagt bara stå naken framför en fläkt. Sen får man jävla myggbett, getingarna kommer, solen bränner, man blir matt och törstig,och alla ska vara så jävla glada och grilla och bada och vara så underbart. Nej usch. Gillar vintern.

2014-07-10 @ 21:33:48
URL: http://enrymd.blogg.se
Postat av: Julia

Har de sagt till dig rakt ut också att du är en svårbehandlad patient? Känner, tack, nu fick jag ju ännu mer hopp.

2014-07-10 @ 21:35:15
URL: http://enrymd.blogg.se
Postat av: Johan

At ha så bra människor runtomkring tror jagär oerhört viktigt. Visst, de kan inte göra hela jobbet, men oj så mycket de kan stötta och hjälpa.

SV: Ja, det var skönt att komma hem, och vi gjorde ju det i rätt tid om man säger så, det var ju nästan lika varmt och skönt här hemma som det var i Spanien då :)
När det gäller semesterminnen så vill jag först säga att du inte alls frågar för mycket. tycker bara det är kul med frågor och du har som sagt allt som oftast genomtänkta och relevanta frågor.
Jag fotar faktiskt en del, trots att jag inte längre ser korten. Videos är ett ännu bättre sätt att bevara minnen. då har du ju med både ljud och bild. Förr om åren spelade jag in som ljuddagbok på kassett, gjorde det i nästan tio år, så man kan följa hela min tonårstid på de banden. Det ä band som jag nu har digitaliserat och sparat på datorn. tycker faktiskt det är kul att lyssna på det. Den bandspelaren åkte ju med överallt, på skidresor, semestrar, till mormor, på kryssningar, ja, lite överallt helt enkelt. Banden har bidragit mycket till att jag minn och kan komma ihåg så mycket som jag faktiskt gör av alla resor e.d. det får jag säga :)

Talsynteserna är väldigt bra numera skulle jag säga. De kan fortfarande inte läsa bilder, så klart, men smilies är inga problem. Apples Voiceover kan faktiskt läsa smiliesen so de är, alltså t.ex. "tungan ute" om det är en ":P". Det gör inte talsynteserna i Windows, men jag har så pass bra koll på smilies, så det är inga problem att förstå dem, så fortsätt med dem du :)

Jag älskar solen, så jag kan sitta i flera timmar och bara chilla. tycker det är jätteskönt. Dock finns ju då risken att man blir lite röd... :P

Nej precis, det har du nog rätt i. Att höra nyanser i röster och avläsa ironi och liknande har jag inga problem med, jag själv kan nog vara ganska ironisk ibland, men grejen är väl den att är jag t.ex. medveten om att du har svårt med det, då är jag så klart inte ironisk till överdrift. Däremot har jag jättesvårt för gester och annat. Vet t.ex. på gymnasiet att vi ganska ofta satt vid ett bord och så började alla andra plötsligt skratta. Då sitter man där som ett frågetecken och fattar ingenting. Tyvärr missar man ju väldigt mycket visuellt, för varesig man vill det eller inte så är en stor del av vår kommunikation just visuell, vilket försätter både dig och mig i en underlägessituation. Den gäller det att kunna hantera.

Ah, det där med dörren har jag hört någon gång. Det känns väldigt bekant. Har nog hört flera andra liknande exempel också, när något n säger något, soen "vanlig människa" inte ens tänker på, för att det ändå är så självklart, men där den tillfrågade sedan gör något helt annat, för att det är det som menas rent bokstavligt och precist.

Din kommentar blev nog inte fullständig när du skickade den, ditt andra exempel avbröts mitt i...

Hoppas att du har haft en bra helg!

2014-07-15 @ 16:27:01
URL: http://schumacher4ever.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0