uppfortsomfan

Hon hade sönder mig. Hon knäckte mig.

 

Ångesten som har legat under ytan och tryckt senaste månaderna fick till slut hål på det skyddslager jag noga virat runt den. Jag tog slut. Jag har sedan stunden där i det vita kala rummet haft känslor av modell slaktarångest. Den där som värker i bröstet så mycket att jag förstår varför människor som upplever sin första ångestattack ringer sos i tron om att det är hjärtat som felar. Jag har haft ångest som varit så kraftig att jag inte ens känner drivet att skada mig för att fly för det är inte tillräckligt. Och framförallt. Så gav jag nog upp ännu lite mer. Försvann till håglösheten och apatin och någonstans så tänker jag mest att om jag råkar dö så gör jag väl det då. Ungefär.

 

Jag har träffat både psykologen och sjuksköterskan efter mötet medförsäkringskassan. Jag är otroligt tacksam för att dom är med mig. Båda har varit upprörda över hur jag bemöttes. Båda har varit bekymrade och oroade för hur det har fått mig att må. Dom har sagt att dom inte håller med i det hon sa, att det inte är läge för att kasta ut mig någonstans just nu, att jag kämpar som ett djur för att orka finnas kvar, orka vara, och att det är mer än nog. Att den stress och press och nedbrutenhet jag redan har är mer än nog. Sjuksköterskan skulle faktiskt ringa upp in handläggare och dels se till att mitt ärende förs vidare till beslutsfattare innan hon går på semester (fredag) och dels för att förmedla hur mötet och bemötandet fick mig att rasera.

 

Jag är tacksam.

 

Men, jag är knäckt. Jag gick sönder ännu lite mer fast jag knappt trodde att det gick. Jag mår sämre än jag någonsin gjort för något är annorlunda. Jag har haft ångest förut, stark ångest, jag har varit nere förut, väldigt nere. Jag har självskadat på längden och på tvären, jag har låtit bli att äta och haft ågnest över allt och ingenting och varit arg och rädd och orkeslös och golvad och haft panik när det svartnat framför ögonen. Men något är annorlunda och trots att jag upplevt allt förut så har jag aldrig mått så dåligt som jag gör nu.