Det här med veterinärbesök

Att lämna in sin fyrbenta familjemedlem för operation är alltid tufft. Ju mindre och äldre man är desto mer riskfyllt är narkos. Dessutom har vi lite tråkiga minnen av just tandoperationer sedan tidigare. Förra året i maj lämnade Belsebubs bästa vän och vår älskade Valle oss endast ett par sekunder in i det som skulle varit en enkel utdragning av en hörntand. Förvisso kom han från en släkt med kända hjärtfel men inget syntes på röntgen eller hördes och vi valde då att inte göra ultraljud eftersom han hade såpass ont av tanden och vi hade behövt vända oss till en annan klinik för att få det gjort så det kunde tagit tid.
 
Hur som helst. Det var en rätt nervös matte igår. Även om jag var lugn över att beslutet var rätt, att leva med smärta och var i munnen är inte ett okej liv, så fanns ju såklart operationsoron där. Jag var med på att det kan gå fel och glad över att han haft en så bra vecka innan trots mediciner och infektion. Illrar är så fantastiskt tåliga djur. Dom flesta hundar hade varit halvdöda (eller fejkat sig halvdöda för att bli ompysslade) medan han åt med en glupande aptit och glatt följde med på promenader även om han kanske sov lite mer än vanligt.
 
Strax efter åtta gick vi hemifrån, halv elva lämnade jag lillskrottet och sedan började den där evighetslånga väntan. Hans tid var på eftermiddagen men lite flytande när beroende på hur det gick för andra som var inbokade så jag visste inte riktigt när jag kunde förvänta mig att bli uppringd. Fördrev tiden med att gymma men det räckte ju inte långt. Vankade mest av och an och bara väntade. Efterso mdet är så långt dit åkte jag inte hem utan gick igenom både hela Sollentuna och Kista centrum. Tills dom äntligen ringde. Det hade gått bra. Två tänderna varlösa och är bortplockade och framförallt hade dom hittat bitar av något som såg ut som gummi som satt fast i det infekterade och irriterade tandköttet och skulle kunna vara orsaken till problemen.
 
Så, Belsebub är hemma och tandlös och nu väntar lite mera mat och vila och sedan ska han vara som ny igen.
 
Andas ut över det.
 
Sover gott på väg till veterinären. Älskar att våra djur är så avslappnade i transportbur.
 
På vägen hem var han fortfarande lite trött efter narkosen
och fick hjälp att hålla värmeni en sovpåse i mitt knä.

Kommentarer
Postat av: Maja

Åh sikken liten sötnos! Skönt att allt gick bra!
Kram! <3

2014-06-27 @ 14:37:01
URL: http://nolicedere.blogg.se
Postat av: Johanna

Alltså så söt liten iller!
kram <3

2014-06-28 @ 18:28:31
URL: http://overklighet.blogspot.com
Postat av: Erica

Skönt att det gick bra! <3
Och måste säga att mina katter är tvärtom de få gånger de tvingats åka transportbur. De gillar det inte. Men måste man så måste man. :]

2014-07-02 @ 16:09:37
URL: http://faithhopelove.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0