Om undvikande av en benämning

En tisdag. En dag när jag vaknade med ångest som gjorde mig lamslagen. Vetskapen om att det saknades mjölk till frukostteet gjorde ingenting alls bättre. En sådan morgon när det känns som minsta rörelse där under kedjetäcket riskerar att få mig att gå sönder.
 
Tisdagar är psykologdagar.
 
Jag kommer inte försent. Jag är en sådan som oftast är i god tid för jag är så rädd att komma sent. Idag kom jag inte hemifrån i tid för jag kunde inte bara ställa mig och gå. Så idag var jag sen. Inte mycket alls, jag har marginaler i min planering eftersom jag vet att jag är kass på att starta i tid, men jag var sen. Jag kom in i rummet med en andning som satt i halsen. Så nära paniken, tårarna, sammanbrottet.
 
Det första han säger är att min läkare kommer komma förbi under vår tid. Det är aldrig bra. Som dom flesta känner till är det praktiskt taget omöjligt att få träffa en läkare överhuvudtaget så att bli förärad några dyrbara minuter utan att ha bett om det brukar betyda att dom är oroade. Vilket inte alltid är en hit om man inte vill ha mediciner eller inläggning. Dagens ämne var tydligen ect. För tydligen är jag väldigt nere. Inte deprimerad, det ordet verkar inte vara ett bra ord. Eller så är jag inte deprimerad. Idag användes nedstämdhet. Djup sådan. Vilket.. ja nej det är nog en fin benämning. Andra ordet som användes var bedrövelse. Undrar om man finner det i dsm-IV=p
 
Sedan fick jag några minuter till med psykologen. Strax före två gick jag därifrån. Tio över var jag fullt beredd att vända om eller ringa honom för att... ja där tog tankebanan slut och jag lät bli. För jag kunde inte komma på ett enda ord att säga. Kunde inte komma på vad jag ville att han skulle göra. Vad jag ville att han skulle säga.
 
Sedan har resten av dagen spenderats i samma ångest.
 
 

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

blev det något bestämt med läkaren?

sv: jo, självklart finns det fördelar med det också. men när man är så beroende att man tar upp den var och varannan minut, när man inte kan leva en dag utan tekniken, då kan man ju börja fundera lite.... iaf om det är det att man inte klarar sig utan fb, instagram etc en hel dag, då har det gått lite väl långt. när man måste kolla det stup i kvarten. sen är det ju ett kanonbra sätt att hålla kontakten med vänner långt bort, jag har ju kontakt med mina vänner från usa tack vare fb, skype och FaceTime ;)

2014-05-06 @ 22:16:46
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Silverglitter

Ibland är det konstigt, den där rädslan för begrepp. Det är till exempel nästan inte en enda person som sagt att jag är sjuk, utan det är "mår dåligt" som gäller.

Hur ställer du dig till ECT, blev något bestämt?

2014-05-07 @ 12:30:55
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Hade läkaren något vettigt att komma med? Du måste verkligen få hjälp Hanna.

2014-05-07 @ 13:40:46
URL: http://sessie.se
Postat av: Maja

Hoppas läkaren hade något bra att säga i alla fall, så att någonting kan bli gjort angående ditt mående.
Styrkekramar! <3

2014-05-07 @ 13:40:58
URL: http://nolicedere.blogg.se
Postat av: Marie

Kan du tänka dig ect då?

Svar: Nej.
uppfortsomfan.blogg.se

2014-05-10 @ 22:52:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0