Idag råkar det vara måndag.
Trots att jag inte känner dig så får dina ord mig att känna väldigt mycket. Det är något i sättet du skriver som berör en. Jag blir ledsen för jag önskade så att du slapp må så här :(
Angående att du inte gått ner i vikt kan bero på att kroppen gått in i svältläge och suger åt sig det lilla den får. När du börjar äta lite mer och regelbundet så släpper kroppen lite på att hålla fast vid minsta lilla och går ur svältläget.
Klart att du inte låter bli att äta med flit, vad har de för kunskaper på allmänpsyk?!
Kämpa på, hoppas det snart vänder för dig <3
Jag är på ett sätt glad att du är hemma. Ingen blir bättre på psyk. Men jag hoppas verkligen du kommer få tillräcklig stöttning från vården. Du ska inte behöva ha det så här.
Stora kramar
Vet känslan. den där att man hur man än gör så kommer man inte ovanför vattenytan. Man bara dras ner i avgrunden, till någon slags botten. som iofs ständigt motvisas; det verkar aldrig vara den riktiga botten.
Är just det. Kunde något inte bara få vara bra och sedan faktiskt få behålla känslan ett tag. inte ett tag som bara dagen utan flera dagar. I rad.
Det kan ju bara du känna. Mår man bättre hemma än där så ska man inte vara där. Så länge det faktiskt är så och inte riskeras att drastiskt bli till farligt att vara hemma. Men det är ju lite du och din läkare som måste kunna ha "rätt" dialog för det..
kramar
Känner igen känslan. Nu när vädret är regnigt grått och tråkigt gör att jag har ännu svårare för att ta tag i något. Orkar bara inte.
sv: Ja alltså, jag blev helt paff av det där bemötandet. Hade de bara bett om ursäkt det första de gjorde så hade jag kunnat släppa det, men nu börjar jag mer och mer tappa respekten för alla andra människorna...
