uppfortsomfan

Men det här såg ju lovande ut!

Skummade igenom metro på väg till psykologen igår och fann denna annons:

 

 

Psykambulans! Förvisso primärt till akut suicidala människor men med lite tur kanske projektet kan växa och ha möjlighet att bemöta fler patientgrupper, såsom människor som självskadat, människori psykos, människor som ska hämtas på tvång så dom slipper åka polisbil...

 

 

Samtalet med psykologen blev rätt tamt och tomt. Jag hade stängt nerrät mycket av min verksamhet och var ur funktion efter akutbesöket under onsdagen och varken orkade försöka eller hade tillgång till tankar och känslor. Fick dock reda på att min läkare bokat in en tid med mig idag så snart är jag på väg dit. Jag har så svårt att ta emot hjälp men jag är ändå känner ändå en otrolig tacksamhet för att dom faktiskt försöker, även om jag inte tror att det kommer hjälpa. Den här veckan har jag haft fyra tider på mottagningen varav två till läkaren.

De vill verkligen ditt bästa. Du är viktig, glöm inte det!

Psykambulans låter som ett bra steg framåt för sjukvården. Hoppas det blir en självklarhet överallt i framtiden.

Lycka till idag!

Jag som trodde att psykambulans redan fanns, men jag kanske läste om den när det var på idéstadiet bara. Det är verkligen en god idé, samtidigt som jag dock önskar att både ambulanspersonal och poliser fick ökad kompetens angående psykiatriska tillstånd.

Hoppas det går bra hos läkaren. Jag vet hur dubbelt det kan kännas när vården ger en tid på tid, men man inte känner att man klarar av att få ut något av tiderna. Dels tacksamhet att de verkligen försöker, dels någon form av skuld eftersom man ändå inte klarar att ta tillvara på det. Men, såhär många månader efteråt kan jag känna att "bara" det att jag ansågs värd att ta upp så mycket tid gav mig något litet men ändå väldigt viktigt att hålla fast vid. Det var inte meningslöst även om jag mest kände mig dum som satt där och inte orkade formulera mig alls.

Nu kanske jag spann iväg för långt i mina egna tankar, det här behöver ju inte alls vara relevant för dig, men ja. Jag tänker på dig!

Låter som en väldigt bra idé med ovanstående projekt. Kan inte förstå varför den psykiatriska vården är så himla efter. Lär ju dessutom öka med att allt fler mår sämre...

Ja, du har det ju supertufft nu så förstår att du inte orkar med socialt umgänge. Jag försöker att inte isolera mig och har sett till att åka iväg och träffa vänner men det leder ju ändå till samma sak att jag bara mår sämre över mig själv. Visst man får nya insikter och få fokusera på andra men det kan också bli ännu mer påtagligt hur olika liv man lever och jag ser mest det jag saknar och känner mig utanför. Hon tog det bra tror jag men annars så är jag inte förvånad för dåligt mående har hon tydligen ensamrätten till...

Det är ju en fördel att man kan välja sjukhus. Vissa kanske har bättre rykten också?

Jag är glad att de på din mottagning iaf tar tag i det hela och försöker att hjälpa dig och få dig att må bättre både psykiskt och fysisikt. Vad är det för typ av mottagning du går på? Är det en allmän öppenvårdsmottagning eller en specialiserad? Det är starkt av dig att du orkar ta dig till alla samtal, det kan inte vara lätt för dig men det är det bästa du kan göra för dig själv. Ta emot hjälpen för du är värd all hjälp du kan få!