uppfortsomfan

Spiraler

Igår när jag träffade psykologen fick jag reda på att min läkare ska vara med på mitt samtal med den andra kontakten idag.

 

Efter gårdagens samtal är jag lite orolig inför det. Han sa att han var riktigt, riktigt, riktigt orolig. Han använde ordet tre gånger. Han lät arg när han sa att jag måste ta emot det som erbjuds för nu är jag så sjuk att det är farligt. Jag måste ändra mig om medicinering för jag behöver den. Vilket jag inte vill. Alls. Någonstans.

 

Han sa att han trodde att läkaren på akuten gjort en felbedömning när han sa att jag var frisk och pigg. Jag orkar inte ens tro det. Jag kan inte tro att jag har rätt. Varför skulle jag ha det.

 

Jag försöker förstå hur jag ska orka säga något vettigt idag. Två personer och jag i samma rum känns som minst en för mycket.

 

 

Ja, läkaren på akuten har gjort en felbedömning. Det kan vem som helst se. Förutom han själv då förmodligen.

Jag förstår ditt motstånd mot medicinering. Jag skulle kunna skriva en kilometerlång text om vad jag tycker om psykofarmaka. Men när någon är riktigt, riktigt, riktigt orolig är det på allvar.

Och risken är väl tyvärr att du snart inte får möjligheten att välja själv längre.

Jag ska hålla alla tummar jag har för att det går bra idag. Jag förstår din oro. Det är få gånger man känner sig så liten som på ett sådant samtal. Var ärlig bara. Förminska inte dina problem. Lita på att det du känner stämmer, oavsett vad någon idiotläkare på akuten säger.

Kram

Håller med ovanstående. Det måste varit en felbedömning på akuten, allt annat är otänkbart. Och jag hoppas verkligen ni kan komma överens om en bra lösning utan tvång. Styrkekramar!

Håller med ovanstående. Hoppas att det går bra <3 kram

Det borde de fråga dig om, om det är okej att de är med, inte bara informera om att det är så.

Du är verkligen värd bättre än det här, det lovar jag dig. Och jag lovar att den där idioten på akuten hade helt helt fel, kanske fatta mod att åka in igen? Det kan ju faktiskt vara värt det?
kramar