uppfortsomfan

Torsdagmorgon

Gårdagens samtal på psyk inleddes med mina skrivna ord. Dom fungerar i regel väldigt många gånger bättre än att prata. Första raderna var ungefär så här:

 

Jag vet inte hur väl bekant du är med den typen av morgnar när man vaknar och önskar ett skott i pannan. Och ett i nacken. för säkerhets skull. Idag är en sådan morgon, idag är en sådan dag. Igen.

 

Den här dagen börjar precis likadant. Den här satans torsdagen börjar med avgrundsångest från första medvetna andetaget. Jag är inte alls sugen på resten av den. Den här torsdagen börjar alldeles för tidigt för jag har tid hos psykologen nio. Mitt vanliga försvar mot livet, att sova bort så mycket som möjligt, blir mycket svårare när jag tvingas upp och börja dagen som en mer normal människa. Den blir så lång då. Så många timmar att stå ut.

 

 

Jag är iaf väldigt bekant med de där jävla dagarna... Tyvärr.

Ja, det är inte kul. Hoppet är ju svagt som det är så behöver inte fler "bevis" på att det är hopplöst...

Hoppas att kommande äs-behandling kan hantera även din depression.

Det här med grupp och hemläxor är ju inte för alla och jag förstår hur du känner för det. Synd att du inte bara kunde få färdigheterna, för det skulle säkert kunnat ge dig något.

styrkekram

Jag är också se bekant med de där dagarna. Mardrömmen är dagar då man vaknar runt sju och inte kan somna om. Då är det bara en dag fylld av väntan. Nu känns det däremot som om jag kommer sova bort väldigt mycket tid... Är helt slut efter den här perioden av "sjukdom".
kramar

Ja, sova är verkligen ett effektivt sätt att fly bort på. När det första man gör när man vaknar är att börja räkna på hur många timmar det är kvar tills man får gå och lägga sig igen...

Stor kram