uppfortsomfan

The worst day since yesterday*

In i döden duktig.

Aldrig falla. Inte för att jag inte vet att jag kanske behöver. Inte för att jag vill stå upp som jag gör. Utan för att jag inte kan något annat. Det handlar inte om skam, det handlar inte om prestationsångest. Det handlar inte om något logiskt, inte om tankar. Det handlar om att jag inte kan. Jag kan inte lägga mig ner och gråta. Jag kan inte ge upp. För jag är duktig, det sitter i ryggmärgen, det är automatiskt. Jag faller inte. Inte mer än att jag med krafterna jag inte har kan resa mig och borsta av mig och fortsätta vara duktig. Inte värre än att jag kan dra på ett halvt påklistrat leende och bli ivägsläppt till min värld av duktighet.

 

In i döden duktig. Det är till döden det kommer driva mig.

 

*Titel på en låt av Flogging Molly, varje gång jag hör den ser jag ett trapphus i stockholm framför mig. Jag var alltid i samma hus när den kom på min spellista på jobbet.

 

 

Här kommer våra fina fina pälsbeklädda familjemedlemmar, anledningen till att jag ens går upp om dagarna.

 

 

 Det här är Alinda, mattes skitunge. Hon är påhittig, hon är fnattig och

hennes koncentrationsspann är ungefär som mitt. Mattegris i alla väder.

När och hur hon blev hela sex år gammal kan varken hon eller jag svara

på och frågar du henne är hon inte en dag äldre än valp, så det så.

 

 

Sedan har vi Belsebub. Den första illern vi haft sedan valptiden. I våras

fyllde han sju och är sedan i augusti den sista kvar från vår första generation

illrar. Vi hade tre födda samma år från början och nu är det bara fina

Belsebus som är kvar. Han är dock pigg och glad och ständigt sugen på godis

och lite hussegos. Det är en synnerligen liten herre, han är minst av dom alla faktiskt

men precis lika bra för det, personligheten är stor hos gammelgubben.

 

 

Sedan har vi vackra Pim som är ett och ett halvt år. Han är ett kraftpaket

på två kilo muskler och trots sin tidvis skygga framtoning är han en kille

med ett hjärta av guld. Hans motto är "fly först, fråga sen". Han drar in i

tv-bänken med ett rassel när något skrämmer honom men nyfikenheten

lockar alltid ut honom fort igen och tar över. Om det inte är dammsugaren

som låter förstås, det är den läskigaste saken som finns. Dammslusken..

 

 

Sist men definitivt inte minst är skrotet Bengtson som är nästan fem månder

numera. Hon är lite rund om magen som många illrar är första hösten och vintern

och gosig som få. Hon ligger gärna på magen och snusar sött när man ligger

i soffan. Hon äter med en aptit värdig en labrador och det gäller att akta fingrarna

när man serverar för hon hugger snabbt för att få den bästa biten och med lite otur

hamnar ett finger ivägen där. Hon är en snäll fröken men är man hungrig så är man.

 

 

Äldst och yngst med nosarna långt ner i laxoljan imorse.

 

 

 

 

Åh, dina illrar är verkligen helt fantastiska!

I stunder när en person som står mig nära mått dåligt så har den personen sagt ungefär så här: "Få ett utbrott och åka in på psyk kan man ju heller inte göra, för då blir det en massa krångel och det orkar man ju inte. Det skulle vara ännu jobbigare än det som är nu. Det gäller att sköta sig så man åtminstone får göra som man vill". Ungefär så...

Har kanske inte så mycket att göra med duktigheten (jag vet inte), men kom att tänka på det ändå.

Dina illrar är utsöta vännen!
Jag känner så igen mig i dina ord. In i döden duktig. För vem är jag om jag inte är duktig? Vem är jag utan min prestation?
Min behandlare försökte övertala mig i fredags om att jag INTE är det jag presterar. Svårt, men jag tror jag behöver höra det mer än en gång.
Sv: Jag vet hur jobbigt det är, men det friska & fria livet är värt allt det jobbiga. Det är i alla fall så jag försöker tänka.
Styrkekramar i massor! <3

Gud vad gulliga!! Aw :D Kolla in min tävling!

Jättefin beskrivning av illrarna tycker jag! :)

Lyssnar du mycket på Flogging Molly?
Jag gillar främst Drunken lullabies och Devil's dancefloor :)

SV: Skoja du? Jag var så sjikt motiverad och taggad på träningen efter förra helgen! så ja, det ger verkligen nytändningar sådär :)
Jättebra och intressant var det också :)

Oj, jag vet inte vad jag ska skriva som svar på den övre delen av din text. Den väckte så himla mycket tankar hos mig, men jag kan inte riktigt skriva ner dem i ord. Därför nöjer jag mig med att istället säga att dina illrar är bland de sötaste jag någonsin sett!