uppfortsomfan

Om att vara deprimerad

Att vakna och önska att det inte hänt. För det betyder att det är en dag till att ta sig igenom. Vakna och inte orka tända lampan för ljuset är för mycket. Vakna och vända på sig för ansträgningen i att gå upp är övermäktig.

 

Att sitta och glo tomt och hålögt en hel förmiddag för att allt annat är för mycket. Bli slagen i bakhuvudet av ångesten som klargör att den tänker vara med, idag också. Att tänka att en promenad nog gör gott. Men inte komma upp från stolen. Att inte orka resa sig för att kissa förrän det nästan rinner över. Inte orka resa sig från toaletten på en halvtimme. För det är helt slut på ork.

 

Att känna hur den där tegelmuren man så länge skrapat näsan mot har krockat med hela kroppen. Slagit sönder den. Trasat sönder den. Att känna sig mörbultad och utmattad utan att göra mer än att försöka andas och överleva.

 Att inte ha aptit men ändå äta för det fördriver tiden när man sitter där med sin tomma blick och sin ångest och sin brist på ork.

 

Värst av allt.

 

Att inte bry sig. Alls. Om egentligen någonting. I korta glimtar kan lite engegemang kika upp. Kortkorta glimtar. Annars har jag inte energi, ork eller intresse nog att bry mig. Oftast inte ens om människor som jag faktiskt borde bry mig om. Dom som är nära.

 

Det är värst. Att känna tomhet inför människor som är bra.

 

 

 

Känner igen det så väl. Att liksom fastna överallt. Har också suttit inne i badrummet länge, länge bara för att jag inte orkat motivera mig till att ta mig därifrån.

Styrkekram.

Känner också igen mig i din beskrivning. Har inte lika djup depression som du dock... Men den där förlamande tröttheten är hemsk. O en promenad hjälper inte fast alla säger det.

Kram

Du skriver så fint och målande. Fast det kanske är opassande att säga med tanke på ämnet. Men sant i alla fall.

Tänker på dig!

Känner igen mig, men hade bara 11 på depression enligt stepwise (och tror att mycket beror på ätstörningen).
Sv: Jo, det är värt det. Men nu är allt extremt jobbigt. Är inte van vid att visa mig svag & idag grät jag i 45 minuter efter lunchen...
Kram! <3