uppfortsomfan

Åker till psykologen och hem igen. Lägger mig i sängen för att vila och titta på ett avsnitt elementary. Ser första och sista fem minutrarna. Resterande halvtimme sover jag som en stock. Så ser min energinivå ut just nu. Totalt utmattad. Det känns märkligt och fel att mer eller mindre gå in i väggen trots sjukskrivning. Jag är så rädd för hösten så jag vet inte var jag ska ta vägen. Rädd för jag har ingen aning om hur jag ska orka, varken fysiskt eller psykiskt.

 

Jag hoppas mest att alla inblandade som bestämmer kan förstå och se att med den här nivån av ork och behovet av återhämtning är inte full arbetstid aktuellt i maj. Om dom inte vill ha mig död, halvdöd eller galen.